Göteborgsposten – 20 oktober 1868, sida 1

Lilla Nelly Huntingdon. Af Mrs Forrester. (Öfversättn. från Engelskan). — Jag visste ej att någon fanns der. Oh! hvad skall pappa säga? mumlade hon i det hon kastade en bedröfvad blick på honom. — Men huru lyckligt var det ej att nåon fanns i närheten, svarade han ömt; ni skulle aldrig kunnat komma hem allena. — Men jag måste gå hem allena, utropade hon med förskräckt min. Pappa skulle annars få veta alltsammans och han skulle aldrig förlåta mig. — Hvad är detta för en stor hemlighet? Hvarföre behölver ni vara rädd för att er far och lord Langholme skola få veta att ni velat taga en knippa förgätmigej ? — Oh! emedan vi hata hvarandra så rysligt och blott söka efter anledningar till tvister, svarade Nelly enkelt. — Hvilka åro vi, om jag får fråga? — Huntingdons och Lapgholmes. — Är ni fullkomligt säker på att hatet är ömsesidigt? —— ) Forts. fr. N:o 243.