Göteborgsposten – 19 oktober 1868, sida 2

sig i mig (jag kan lika väl inbilla mig att allt är fullkomligt, då det aldrig skall inträffa) huru förtjusande skulle det icke vara. Vi skulle mötas en gång, och till slut skulle pappa få reda derpå och bli ursinnig, och vi skulle bli förbjudna att se hvarandra längre. Så skulle han taga mig i sina armar och kyssa mig en gång, så som Loncelot kysste drottningen den sista gången, och då han försvunnit skulle jag bli blekare, och slutligen skulle jag dö och få hvita liljor lagda på mitt bröst och i min hand, liksom Tennysons Elaine. Då skulle pappa ångra sig och sända efter lord Langholme och han skulle komma och luta sig öfver mig med brustet hjerta. Nu då idet vore för sent, skulle den gamla familjetvisten biläggas och de skulle plantera blommor tillsammans på min graf. Och den lilla dåraktiga flickan, rörd af sin egen dåraktiga historia som hon i inbillningen gjort upp, lät stora tårar samlas i sina ljufva bruna ögon och som diamanter falla ned från deras långa ögonhår. Snart återkom dock hennes glädtiga sinnesstämning, och hennes blick fästades begärligt på en stor massa himmelsblå förgätmigej på motsatta stranden. — Ack om jag kunde få dem! utropade hon,