Göteborgsposten – 19 oktober 1868, sida 2

Men hennes önskan tycktes svär att uppnå, emedan en bäck rann mellan henne och de efterlängtade blommorna. Visserligen var den mycket grund, ty det hade ej regnat på flera veckor; men det var dock ett alltför långt hopp tillochmed för en så lätt fot som miss Nellys. — Jag måste ha dem, sade hon för sig sjelf. Jag har aldrig sett så vackra blommor. Ack om de blott stodo på denna sidan. Svårigheten var ingen omöjlighet, och den unga ladyn, hvars tankar nyss förut varit riktade på död och hvita grafliljor, började fundera på utvägar att erhålla den frestande klasen at förgätmigej på motsatta stranden. — Det finns ingen i grannskapet, sade hon i det hon hemlighetsfullt såg sig omkring. Hvarför inte? Naturligtvis kunde hon ej se att just bakom en grupp alar på motsatta stranden en mycket vacker ung man låg utsträckt till sin fulla längd och med beundrande blickar betraktade henne genom grenarne. Sakta drog hon af sig en af de små skorna och den mjuka silkesstrumpan, dervid framställande för åskådarens förtjusta blickar den täckaste lilla rosenfärgade fot. Naturligtvis borde han ha rusat bort likt Damon, lemnande en liten biljett på stranden för att säga att han gått för