Göteborgsposten – 19 oktober 1868, sida 1

— Att önska tjenar till ingenting. Er pappa är för mycket sysselsatt med sina böcker, för att tänka på att lemna huset, och han har aldrig varit i London alltsedan er stackars tants olycka. — Jag blir aldrig gift! knotade Nelly. — Mitt söta barn, äktenskap bestämmas i himlen, som ordspråket är, och om det är bestämdt att ni skall bli gift, så blir ni det också. — Då måste en man falla ned ifrån skyarne, ty han skall aldrig komma in genom porten, klagade miss Huntingdon. — Seså, miss Nelly, gå ni och tag en promenad före middagen, det skall göra er godt, — Men det är så tråkigt att gå ut ensam. — Nå så låt leda fram er häst och tag en ridt. — Åh! det är mycket för hett att rida i detta väder. Jag skall taga en bok och gå ned till bäcken. — Jag skulle icke gå den vägen, ifall jag vore sem ni. Det är just gränsen till lord Langholmes gods och er pappa kan icke tåla att någon går nära derintill. — Men hvad gör det, då lord Langholme ej är hemma. — I alla fall skulle jag ej gå om jag