Göteborgsposten – 16 oktober 1868, sida 2

sätt, och de ha ombytt plats. Black IIuntingdon hade en rysligt svartsjuk karakter och kunde komma hem halftokig emellanåt sedan han sett lady Isabel och sir Vivian tillsammans, eller ock brukade han flyga fram öfver fälten likt vinden på sin svarta häst, Satn. En gång var han borta dag från dag, ingen visste hvar han var och hans folk började bli förskräckt och anställa undersökningar rundt omkring i trakten, då han en natt kom hem midtunder ett förfärligt åskväder, och alla menniskor tyckte att han såg ut som en vålnad. Han knappt rörde vid maten och natt efter natt hörde de honom gå upp och ned i stora galleriet, ibland utbristande i ett slags qväfd jemmer. Det var då han fått veta att lady Isabel skulle ha sir Vivian och att earlen gifvit sitt samtycke. Nåväl, en månad innan de skulle ha blifvit gifta bröt kriget ut, och sir Vivian måste begifva sig till armöen. Stackars menniskor! det var ett alltför hårdt öde; hon anropade honom på sina knän att ej fara, eller ock taga henne med; men naturligtvis var det omöjligt och han var en rask ung man och ville ej svika sin pligt. Sålunda for han med krossadt hjerta och hon ropade och sade: edet är alltsammans förbi och vi skola aldrig mera vara något för hvarandra. Och hon stod vid slottsporten och