Göteborgsposten – 16 oktober 1868, sida 1

tungan, mitt söta barn, och syltet blir ej färdigt ännu på tio minuter. — Jag skall hålla vakt öfver tiden. Ack hvilken tråkig, långsam gammal klocka detta är — tic-tic, tie-tic; jag tror att hon blott går en timma då andra klockor i huset gå tyra. — Nåväl, miss Nelly, om ni endast sysselsatte er litet mera så skulle ni ej sinna tiden så lång. — IIvad i all verlden skulle man hitta på att göra under en så het eftermiddag som denna? — Eldbrasan bidrager ej att afkyla er, min söta vän. — Raturligtvis vill ni att jag skall gå min väg, ni gamla tvärvigg, men jag gör det into. Jag skall vänta tills ni kokat syltet och hällat det i alla dessa hvita burkar, sedan skall jag gå tillbaka till rummet med er och dricka th samt äta en tjock skifva bröd med sylt på, och under tiden skall ni berätta mig historien om familjetvisten. — Nåväl! sade den gamla amman i det hon vände mot den unga flickan sitt vänliga och behagliga ansigte, som belystes af det röda återskenet från hallonen, jag kan väl tro att ni skall ha er vilja fram och jag får väl samtycka, så godt först som sist. Ni har alltid varit en liten riktigt envis flicka, Men