orra bröd som låg vid sidan af densamma på ett blad. Jag blickade ut genom springorna i väggen. Så långt ögat kunde nå såg jag en ofantlig slätt med spridda träd här och der. Ej ett moln fanns på himlen, från hvilken solen kastade sina eldstrålar genom luften. Linge stod jag och stirrade utan att se någon lefvande varelse. Slutligen reste sig en gestalt vid det indiska templet, som låg i närheten. Att döma af hans klädedrägt var han en brahmin. Han försvann i templet och allt blef åter stilla. Åter stod jag en stund och stirrade ut i rymden, då ett moln af damm på afstånd ådrog sig min uppmärksamhet. Mitt hjerta slog; men snart blef mitt hopp att få se vänner närma sig bedraget, ty så småningom urskiljde jag de upproriskas hvita kappor. Truppen närmade sig allt mer och mer och var snart vid vattenreservoiren. Jag såg män, hästar och elefanter med begärlighet störta sig öfver vattnet. En del lägrade sig under ett träd i omedelbar närhet af hyddan i hvilken jag stod. Den äldste af dem var en undersätsig och tjock man omkring femtio år gammal. Den som satt honom närmast var en ung man af omkring tretio års ålder. Han var präktigt klädd och bildade en kontrast till en gammal mager man af judiskt utseende, hvilken satt på hans andra sida, med hvitt hår och skägg. Brahminen kom ut ur templet och gick bort till gruppen under trädet. — Mitt namn är Canoujee, sade brahminen; jag är glad öfver att se den segerrika armå som skall frälsa vårt olyckliga land och utan tvifvel har dödat alla otrogna i Oude.