ned vid hans sida och i bältet hade han två pistoler. Han tog en cigarr ur ett cigarrfodral och kastade sig ned i skuggan vid sidan af de andra. Ingon talade, under det hans tjenare höllo glödande kol intill cigarren. Han bröt sjelf tystnaden. — Jag såg skelettet af en häst derborta och på skorna kunde jag se att den tillhört en europk. Man säger mig att folket här dödat några af våra flender. — Ja, min son, svarade den gamle med det hrita skägget, de skurkarne ha måhända bevisat oss en stor tjenst — se och läs samt säg oss scdan hvad detta betyder. Fraser vände sig långsamt om i gräset för att mottaga läderfodralet ur den gamles hand. Han öppnade det och sprang häftigt upp samt fortfor att stirra derpå i det han höll det ut ifrån sig. — Hvem har funnit detta, hvems är det? Så tala då! utbrast han på hindostanska. — Hvad är det, min son? frågade den gamle. — Hvad det är — hvad det är? skrek Fraser; gör mig ingen fråga innan mina äro besvarade. — Sahib, stammade brahminen, det blef funnet här på marken vid sidan af vattenreservoiren den natt vi dödade de otrogna. — Dödade ni den man som egde det? Dödade ni honom? ropade Fraser. — Huru skulle jag kunna säga det? Det blef fannet på marken tillika med de andra sakerna. — För mig till det ställe der ni dödade de otrogna.