Göteborgsposten – 7 oktober 1868, sida 2

na, som de kunna komma åt. Lägg härtill, att dessa intriger, konspirationer och sammansvärjningar skola befrämjas, om icke utföras, af den katolska hydrans jesuitiska spindlar, hvilka äro så väl inlärda i detta handtverk och ej sky att suga statens lifsmust, för att vinna verldslig makt åt kyrkan och således åt dem sjelfva, ty de äro kyrkan i denna mening. Det skvlle icke förvåna oss, om Italien, som måste först komma att lida af de reaktionära stämplingarne, nu skulle högre än någonsin fordra att erhålla Rom, för att vinna lugn, och om det, ifall kejsar Napoleon åter motsatte sig denna önskan, kastade sig i armarne på det radikala partiet, som ej skall sky tillochmed en allians med Preussen mot Frankrike, för att vinna sin så länge önskade och så billigt fordrade nationala sjelfständighet. Från sjelfva Spanien sakna vi, då detta nedskrifves, några andra underrättelser af intresse, än dem telegrafen redan meddelat våra läsare. Deremot meddelar Bordeaux-tidningen Gironde följande detaljer angående drottning Isabellas ankomst på fransk botten: I går var jag tillstädes vid drottningens af Spanien ankomst till Frankrike. Den scen, som försiggick, gjorde på mig och alla de närvarande, som förut icke sett något dylikt, ett intryck, som städse skall qvarstä i mitt minne. Såfort drottningen fått underrättelse om Novaliches nederlag, beslöt hon att fly till Frankrike. Hon lemnade derför genast San Sebastian och drog sig tillbaka till Irun, hvars befolknipg ännu icke visat någon lust för att affalla ifrån henne. På morgonen d. 30 Sept. blef befolkningen i Andoye plötsligt underrättad om, att drottningen skulle ankomma med ett extratåg och att general Castelnau (fransman) kommit med 11-tåget från Bayonne, för att emottaga henne. Några minuter senare rusade hopen, som icke af de strängaste befallningar kundo hållas tillbaka från bangården, ut på perronen, för att åse drottningens och hennes svits ankomst. Omsider syntes på andra sidan om Bidassoabron röken från lokomotivet, och det k. tåget brusade under den djupaste tystnad från massans sida in på bangården. General Castelnau och tvenne högre officerare bestego det k. tåget och Mon (Spaniens forne gesandt i Paris) följde dem en stund derefter. Under det samtal, som egde rum, stego drottningens hellebardierer och lifvakt ur och bildade jemte ett kompani soldater af franska geniekåren haie midtför den vagn, i hvilken drottningen befann sig. Det oaktadt kunde jag från min plats betrakta de olika ansigtena och särskilt den beryktade pater Claret samt Marfori. Slutligen blef äfven drottningen synlig. Ögonen, som icke varit tillslutna hela natten och under sista dagarne fällt så många tårar, voro alldeles röda, så aw jag icke kunde skönja deras uttryck; men anletsdragen uttryckte, oaktadt den ganska märkbara ryckningen i underläppen, en icke vanlig energi. Hon tycktes vara trött, men icke modlös. Så snart hon lemnat vagnen, bjöd hennes gemål Don Francisco henne armen. På officerarnes befallning skyldrade soldaterna nästan ljudlöst, och trummorna slogo den vanliga hedersmarschen. Drottningen räckte handen till kyssning åt de tillstådesvarande landsflyktige från Spanien med ordet: Esperamo! (Lätom oss hoppas!) Derpå helsade hon på folket och begaf sig till frukostbordet i väntsalen. Sådan var H. M:t drottning Isabella II:s ankomst såsom flykting till Frankrike, Tjugoåtta års regering och inre strider, för att komma till ett sådant resultat! Denna dag, d. 830 September, föll för alltid den sista af bourbonerna! De om jordbäfningen i Sydamerika efter hand ingående underrättelserna tyckas så godt som fastställa, att densammas utgångspunkt icke var i den peruanska vulkangruppen, utan i Stilla Hatvet och dess undervattensvulkaner. Såsom yttersta gränspunkterna för den direkta varseblifningen af jordbäfningen anses i södern Valparaiso, i östern La Paz, i norden Ibarra, i vestern Sandwich-öarne. Hvad den förstnämnda platsen angår, märktes der endast lätta jordstötar, likasom äfven Chili denna gång sluppit undan för billigt pris. I La Paz, Bolivias hufvudstad, observerades äfven blott svaga stötar; Ibarra deremot blef alldeles förstördt, man kan derför äfven antaga, att senare berättelser skola förlägga den norra gränsen för jordbäfningsområdet ännu längre supp. Från Sandvichöarne hafva vi endast den öfver San Francisco kommande underrättelsen, att jordbäfningen förmärktes under flera dagar från d. 14 Aug. på ögruppen; vattnet steg på några ställen 10 till 12 fot öfver flodvattensmärket och anställde stor skada. Detta om den direkta varseblifningen på jordens yta. Följderna, bestående i hafvets ovanliga uppsvällande, visade sig i en ännu vidare omkrets. D. 13 och 14 Aug. visade sig samma höga flodberg på såväl södra Kaliforniens som Sydamerikas kust, men någon skakning förspordes icke. Långt ned i södra Chili vältrade sig de högt uppsvällda vågorna under natten till d. 13 Aug. öfver kusten af Talcalmano-bugten, i närheten af Concehcion, utan att någon jordstöt förmärktes der heller. Men hafvet drog sig tillbaka omkring en ättondedels mil från land; innevånarne å de båda platserna Talcalmano och Torne (hvilka till det mesta lefva af hvalfiskfångst eller rättare af hvalfisksångare) flyktade, så fort de fingo se detta varnande fenomen, upp på de närbelägna höjderna och sågo derifrån, huru det efter en qvart med väldigt dån återvändande hafvet öfversvämmade deras boningar der nere och ryckte bort dem. Endast få menniskolif gingo förlorade. Tre gånger upprepades denna jättelika ebb och flod. Detta är de hittills bekanta gränserna för verkningen af detta fe