Göteborgsposten – 7 oktober 1868, sida 1

Doktor Bradyv). Af W. H. Russell. Jag blef derefter upplyftad, buren ett stycke och derefter kastad ner i en vagn, som rörde sig hastigt framåt. Jag kände att någon spände af min sabel och tog mina pistoler, och jag hårde många röster rundtomkring vagnen. De band, med hvilka mina händer voro bundna bakom ryggen, blefvo hårdare hopdragna, liksom de hvilka voro omkring mina fötter, och åter blef jag buren bort. En gång hörde jag ljudet af kanoner långt borta, och den bärstol i hvilken jag nu befann mig stannade. Skjutningen upphörde åter och vi fortsatte vår väg; jag märkte att solen var uppstigen och att vår marsch forcerades. Hettan blef odräglig, mina näsborrar voro nästan tilltäppta af damm och jag förmådde knappt draga andan. Vi gjorde åter halt; de rep med hvilka mina ben voro bundna blefvo lossade och jag blef tagen ut ur bärstolen. Jag kunde märka att jag stod i skuggan. Kort derefter blef jag af kraftiga armar tvingad att gå ned för en mängd trappsteg. Jag hörde att en nyckel vreds omkring och att en bom drogs undan. En dörr öppnades och en kall, fuktig luft mötte mig. Jag blef åter förd ned för en trappa; ett, två, tre, —— Forts. fr. N:o 231.