Göteborgsposten – 6 oktober 1868, sida 2

Nyss stod den älskade vid Fyris stränder, Det skönas härold, varm och kärleksfull, Och strödde kring sig ut med fulla händer Sin andes luttrade och rena gull. Student han var, och likt ett ljussken nådde Hans namn till Saxos och till Axels stad: Hvems tal att värma så som hans förmådde Skandinavismens späda hjerteblad? Och prest han var, det skönas ej allenast, Men ock det heligas, en kämpe god. Är skaldelågan icke äfven renast, När döpt den blifvit uti Jordans flod? Som herde stod han idealet nära: Med bildningsgåfvan andakten är slägt. Och poesien blef för Christi lära I tempelsalarna den ljufsta drägt. Ians lif lånt friskhet utaf morgonvinden Och frid och fromhet af en ottesång. I Hebes strålglans ynglingen från Pinden Vår själ skall föresväfva mången gång Bort gick han, herden med Franzenska anden, För Zions vänner som för Pindens kär. lan länge älskat ren de fjerrblå landen Der skönheten uti sitt hemvist är. En röst från Lundagård.