på dem; jag menar moionerna om embetseder i allmänhet och presteden isynnerhet. Från den förra delen hade utskottet lätt befriat sig genom förklarandet att embetseder icke voro hänförliga till kyrkliga mål. Men prestedens förändring — hr Rydbergs motion — den tarfvade så mycket omsorgsfullare pröfning. Det gällde först och främst att bestämma i presteden de symboliska böckernas underordnande under den heliga skrift, hvilket ock af kyrkomötet Åfullkomligt erkändes, och detta underordnande kunde äfven i presteden starkare uttryckas, men den led dock icke i detta hänseende af någon tvetydighet eller obestämdhet. Rådman Björck föreslog under diskussionen rörande denna punkt, att om edsformuläret skulle revideras så borde i framställningen derom till K. M:t begäras klart och tydligt att de symboliska böckerna voro underordnade den heliga skrift. Men detta förslag rönte ett kompakt motstånd, så kompakt att endast nio röster afgåfvos för hr Björcks förslag. Doktor Sandberg uttalade majoritetens tanke, då han sade att utan de symboliska böckerna blefve bibeln -ingenting annat än en samling gamla böcker. Majoriteten utgjorde 37 röster, minoriteten 9; men hvar hade de 13 ledamöterna tagit vägen som icke röstade? Man har räknat ut att några af kyrkans redliga vänner, som de kalla sig, visserligen gillade hvad rådman Björck föreslagit, men omöjligen kunde törmå sig att rösta med honom, hvilken de ej anse som en af dessa vänner, utåtvändsom han är, och derföre voterade de itke. Men äfven några af de radikala försummade sig, och de klerikala segrade med åtskilliga pietisters biträde. Frågan om borttagandet ur presteden at de förfärliga slutorden: så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ, hade bättre framgång, och det hedrar de 27 mot de 21, hvilka förstnämnda på prof. Ribbings förslag ville borttaga de ofvan citerade slutorden. För öfrigt beslöt mötet hos K. M:t anhålla att nytt formulär till presteden måtte utarbetas på sådant sätt att den lämpligen förkortas och att ur den uteslutes allt det oväsendtliga, samt att prest endast en gång — vid inträdet i embetet — behöfver aflägga eden. Slutligen vill jag nämna att hr V. Rydberg med stor talang, äfven i afseende på det formella, försvarade sin motion i ett föredrag som afhördes under djup tystnad och spänd uppmärksamhet. Hans ord voro milda, icke utmanande; de utgjorde uttrycket af hans djupa öfvertygelse. Atslutningen gjorde ett djupt intryck, då han med klar röst anförde Augustini ord: Enhet i det nödvändiga, frihet i det tvifvelaktiga, välvilja i allt!. I dagens sammanträde afgjorde kyrkomötet alla öfriga på bordet liggande utskottsbetänkanden, så att nu återstår blott att justera en mängd underd. skrifvelser, föranledda af beslut som fattats. Det vigtigaste betänkandet som i dag diskuterades var det som rörde konfirmations tvånget. Man utgick allmänt från den åsigt att något konfirmationstvång från kyrkans sida ej förefinnes, utan endast i de påbud i borgerliga lagen der konfirmation och nattvardsgång gjorts till vilkor för vissa borgerliga rättighe ters åtnjutande. Vid anställd votering och genom den förseglade sedelns öppnande beslöts antaga ett af pastor primarius Fallenius formuleradt förslag, att vid det etter konfirmationsundervisningens slut anställda förhöret skulle presten allvarligen lägga konsirmanderna på hjertat, att det atode i deras fria val att deltaga, eller icke, i konfirmationen. Hr Ola Boson Olsson fick också svar på sin motion om biskopsembetenas indragning. Den hade ej vunnit gehör i utskottet. Sjelt — och ensam, utan presterligt biträde — jordfästade han sin motion i mötet. —