2—2k2:h eeOAAgi000 8 som nu tryckte presterna, då de nödgades åsidosätta hvad i Matth. 19, 9 säges, och han tvekade derföre icke att i likhet med motionären godkänna civiläktenskapet. Mot hr Waldenström uppträdde riksarkivarien Nordström med ett lysande föredrag, det yppersta under hela debatten, tillochmed under hela mötet. Hr N. uttryckte sig med energi och inspiration, men ehuru blodet i hans ådror svallade lifligare än vanligt, ehuru hans rörelse antydde huru djupt han ogillade både motionen och hr Waldenströms försvar för densamma, så beherrskade sig hr N. förträffligt. Utskottet kade utan svårighet kunnat anföra en mängd skäl för sitt afstyrkande, försäkrade talaren, men det som begagnats var alldeles tillräckligt. Skall väl den som förklarar en borgerlig lag vara stridande mot hans samvete, genast blifva befriad från densammas efterletnad, och skall presten, sedan han i embetet inträdt, fordra att lagar skola ändras, derföre att han mot deras tillämpning hyser betänkligheter? Ett dylikt anspråk vittnade ej om kristlig anda, utan om andligt högmod. Motionärens uppfattning att Guds ord äfven utgjorde en lagbok för det yttre samhällslifvet, var orientalisk. I hela vesterlandet åter hade man alltid åtskilt den religiösa och borgerliga lagen. Skulle väl äktenskapets sedliga ändamål bättre uppnås om motionärens förslag antoges? Voro då kyrkofäderna, som icke hyllade motionärens åsigter, sämre kristna än han? Tal. antydde det förfärliga tvång, som motionären ville införa, det tillstånd af rättslöshet hvari qvinnan ytterligare försattes. IIvarföre skulle ej den oskyldiga makan få ingå nytt äktenskap? Motionärens uppfattning af Guds ord var kortsynt; i motionen fanns ingen sann uppfattning alkristendomen. Det föreslagna förbudet öfverensstämde hvarken med sedlighetens, menniskans eller kristendomens intresse. Biskop Bring uppträdde mycket fogligt mot motionären, och erinrade att en annan tolkning af den citerade versen hos Mattheus äfven blifvit gjord, och att den rätta uttydningen af densamma ännu kunde anses oafgjord. Om utskottet tillstyrkt motionen, så hade deri legat ett uppslag till en total förändring af hela vår äktenskapslagstiftning. Hr P. Olsson ogillade det sätt, hvarpå diskussionen blifvit förd. Men han gillade motionen. Äfven han hade anmodats väcka en i samma syfte, men derifrån afhållits, emedan den, bifallen, skulle åstadkomma civiläktenskapets införande, hvilket han ansåg strida mot Guds ord, och derföre yrkade han bifall till betänkandet. Han ogillade motiveringen i detsamma. Hr Waldenström fick åter ordet och började nu sitt anförande med en ursäkt för den värma, hvarmed han förut yttrat sig. Han upprepade och tolkade nu ånyo orden hos Mattheus, och förklarade sig omöjligen hafva kunnat rubbas i sin öfvertygelse af de föregående talarne. Grofve Stackelberg delade hr Waldenströms åsigter i allo; motionen hade icke -amvetsgrannt blifvit behandlad i utskottet. Antogs den icke, så skulle kyrkans redliga vänner i tusental, jemte många prestmän lemna statskyrkan; han antydde att riksarkivarien Nordströms samvete var mera bundet af samhällets lagar än af Guds ord. Afven prof. Ribbing underkastade motionen och motionärens yttranden under debatten en sträng och såsom alltid skarpsinnig kritik. Han sade sig hafva blifvit förvånad deröfver, att de som förordade motionen ansågo sig vara de enda, som hade den gadomliga rätten på sin sida, och att de nu hade upptäckt en sanning, som ända tills i September innevarande år varit för menskligheten fördold. Det sätt, hvarpå motionären uppträdt mot utskottet, vittnade icke om menniskokärlek, som dock utgjorde kristendomens främsta bud. Tal. erinrade motionären derom, att bibeln icke är någon juridisk lag, utan en religiös sedelära, som visar sin kraft genom sin verkan på mensklighetens vilja. Enligt talarens fasta öfvertygelse innehåller den svenska lagen i föreliggande fall icke något, som strider mot Nya Testamentet, så vida man ej lösrycker och misstyder stycken derur. Särskildt betonade tal., att då motionären nu ansåg frånskilda makars vigsel stridande mot Guds ord, huru kunde han då förorda civiläktenskapet, som äfven sades stå i strid med Guds ord? Doktorerna Widen och Rundgren, biskoparne Anjou och Beckman yttrade sig helt kort för betänkandet, hvaremot rådman Björck gillade motionen, emedan han ansåg civiläktenskapets införande högst önskvärdt. — Det slutliga resultatet blef att betänkandet god kändes med 37 röster mot 12. Oberäknadt att denna debatt var den både liffullaste och mest intressanta som hittills egt rum i mötet, förtjenar framhållas, såsom af specielt intresse, dels att de kyrkliga ledamöterna äfven i denna fråga voro mycket tillbakadragna gent emot den pietistiska fraktionen — -kyrkans redliga vänner, som denna ES — — — OP — — — U — r —