Göteborgsposten – 3 oktober 1868, sida 2

sjömil lång och skall befaras af tre paketångare. Bolaget förbinder sig att insätta tre nya fartyg, hvilka skola byggas i Frankrike. Hela kapitalet tör företaget kan uppskattas till 60 millioner francs. I Ryssland tager dryckenskapslasten öfverhand ända derhän, att inrikesministeriet, i afsigt att förebygga de skadliga följderna af dess alltför stora utbredning, uppmanat samtliga guvernörerna att ingå med noggranna uppgilter derom. Man vill till en början inskränka krogarnes antal med hälften. Men skall det bjelpa? Fyllerilasten lemnar hälften af Rysslands statsinkomster. Från Italien skrifves, att en tilläggsartikel till septemberkonventionen mellan nämnda land och Frankrike blifvit undertecknad d. 18 September, och förbinder sig enligt densamma Frankrike att definitivt utrymma det påfliga området, hvaremot det förbehåller sig rätt att låta en örlogsfregatt ligga i Civita Vecchia under namn af 5fsottstation. Officiöst förnekas detta visserligen ännu, men åtskilliga tecken antyda, att förhållandet mellan kabinetterna i Paris och Florens blifvit under de sista veckorna mer och mer vänskapligt. Det anses för gifvet, att Italien i vederlag förbundit sig till att i händelse af ett krig mellan Frankrike och Preussen iakttaga sträng nevtralitet eller tillochmed ansluta sig till Frankrike. De preussiska tidningarne finna saken gorglig och hoppas, att den liberala oppositionen i Italien skall på det kraftigaste protestera mot den nya franska flottstationen. En del märkliga rykten äro i omlopp angående storhertigdömet Baden. Först berättade en mellantysk demokratisk tidning, att ett hemligt militärfördrag afslutats mellan storhertigen och konungen af Preussen, hvilket likväl först skulle träda i kraft, om ett krig kullkastade Sydtysklands närvarande ställning. Detta rykte väckte naturligtvis stort uppseende i Frankrike, men blef genast på det bestämdaste förnekadt. Dernäst uppgafs det, att Preussen underhandlade med den badensiska regeringen om öfvertagandet af hela Badens post-, jernvägsoch telegraf-väsen på samma vilkor som de, hvilka beviljats de nordtyska staterna. Äfven denna uppgift blef otficielt bestridd, men tros likväl ännu allmänt. Hvad som deremot icke kan förnekas, är, att den forne preussiske generalen Beier, hvilken i fjor utnämndes till badensisk krigsminister, nu utsetts att borttränga den hittillsvarande badensiska öfverbefähafvaren prins Wilhem från hans befäl och sjelf öfvertaga befälet öfver den samlade badensiska krigsstyrkan. Den sydtyska oppositioospressen antyder, att Beier under vissa eventualiteter, t. ex. ett plötsligt utbrytande krig mellan Frankrike och Preussen, icke fullkomligt litar på prins Wilhelms preussiska sinnelag och att han derför vill tillförsäkra sig sjelfva ledningen af de badensiska stridskrafterna. Jemte prins Wilhelm skall en del högre badensiska officerare afskedas, emedan man icke anser dem egnade att bekläda sina befattningar under kritiska omständigheter. Påfven i Rom skall hafva skickat en sgenhändig skrifvelse till kejsar Napoleon, i hvilken han uppmanar honom att med sin mäkt ga hjelp krossa Isabellas och kyrkans fiender. Kejsaren skall dock med det för honom egendomliga lugnet och tystnaden hafva lagt påfvens skrifvelse till handlingarne. LU AP