Göteborgsposten – 2 oktober 1868, sida 2

Från Utlandet. Gårdagens telegramwer bragte oss angående händelserna i Spanien de redan väntade underrättelserna, att drottning Isabella redan lemnat sitt land och skulle såsom i Onsdags passera genom Bayonne, troligen på väg till Pau. Detta var helt naturligt, ty hennes sista hopp hvilade på den utgång, som sammandrabbningen mellan Novaliches och Serrano skulle erhålla. Novaliches, drottningens general, blef slagen och svårt sårad; hans armå blef alldeles upprifven, antagligen mycket derigenom att en betydande del af densamma före drabbningens början, eller tillochmed under densamma öfvergick till motståndacen. Underrättelsen härom sändes straxt till Madrid, der revolutionen genast genomfördes, lugnet snart återupprättades och husen på aftonen illuminerades. Serrano var med sin segrande frihetsarme på ilmarsch till Madrid, der man skulle bereda honom ett triumfintåg. Allt är således så till vida väl beställdt. Isabella, som till tröst i motgången från påfven erhållit ett egenhändigt bref med hang välsignelse, medför, betecknande nog, på sin färd pater Claret, vårdaren af hennes andliga intressen, och intendenten Murfori, hvars egenskap at att vara en högväxt, bildskön man af ännu icke fyllda 40 år tillräckligt antyder hans förhållande till drottningen. För öfrigt firar denna om några dagar, d. 10 d:s, sitt 38:de år, en fest som nu kan bli riktigt en famille, sedan hon undsluppit regeringsbestyren. Dot är naturligt att man, sedan revolutionen visat sig till denna grad lycklig, redan nu ganska lifligt diskuterar frågan om, hvem som skall i sina händer taga makten, och det är att befara, att häftiga inre strider skola följa, ty kungakronorna ha alltid varit en begärlig vara och många äro de troner, hvilkas trappsteg deras innehafvare bestänkt med blod, innan de kunnat bestiga den. Det väger först och främst, huruvida man skall utropa Spanien som republik eller låta det förblifva monarki. En republik i ett så föga upplyst land som Spanien skulle endast bli en republik till namnet, hvilken skulle lägga makten i några fås händer, de der helt visst snart nog skulle komma att tvista och råka i lufven på hvarandra samt göra det olyckliga landet till skådeplats för nya inre strider, hvilka skulle hämma dess utveckling. Men republikanerna i Frankrike hoppas, att, om Spanien blir republik, den republikanska smittan snart skall sprida sig äfven in på det franska området och bli ett stöd för deras planer mot cesarismen. De agitera derför äfven verksamt i denna riktning. Opinion Nationale föreslår öppet spanjorerna att en gång för alla afskaffa konungadömet och utnämna en president, hvilken ej blott är ansvarig för landets representation, utan äfven när som helst kan afsättas. D. 23 d:s höllo talrika franska republikaner i Paris ett sammanträde på tidn. Råveils redaktionsbyrå och konstituerade sig såsom komite för den iberiska republiken. Denna komite, som, märkligt nog, icke räknar en enda spansk medlem, har genast affärdat ett manisest till den spanska nationen, undertecknadt Madrid d. 20 Sept. och skickat det i tusentals exemplar söderut, för att utbredas på halfön. — Detta är något tillyxadt i barockstilen, men otvifvelaktigt är