Göteborgsposten – 1 oktober 1868, sida 2

Uppror. Hur långsamt glider ej FTriton öfver böljorna! Blåsen, J vindar, blåsen! Oh, låtom oss skynda på! Alla kamraterna tänkte på hämnd och på att rädda ett land. Jag förmådde emellertid blott fästa mina tankar vid en enda liten punkt. Hon var måhända i fara och en timma kunde rädda henne. ku annan kryssare anropade oss utanför Madras. De nyheter han bragte oss kommo hvar man att blekna och uppfyllde oss med känslor, som ord ej kunna beskrifva. Gud skall veta att det fanns gräsligheter nog i detta uppror till att rättfärdiga en stark hämndkänsla; men huru många lif ha ej de korrespondenter att svara för som uppfyllde pressen med fasaväckande berättelser som nästan gjorde våra soldater galna af hämndbegär. Det behöfdes