Göteborgsposten – 1 oktober 1868, sida 2

födda ombord på fartygen i floden. Om dagen rasade de mot den enda man, hvars lugna mod de ej förstodo och hvars orubbliga rättvisa de antogo för fruktan. Jag blef beordad till lasarettet. Jag hoppas att mina patienter cj voro mycket sjuka; ty jag är fullkomligt säker på att jag ej klart uppfattade hvad som felades dem. Emellertid tänkte jag på att begifva mig härifrån för att komma längre upp i landet, men insåg alltför tydligt det dåraktiga i denna plan för att utföra den. Jag började löra mig hindostanska för att fördrifva den långsamma tiden i fort William. Slutligen kommo underrättelser från Auripore — goda underrättelser, sade man. Sir Denis Desmond var verkligen innesluten der, men garnisonen var god och rajahen af Tongree förberedde sig på att angripa de belägrande, som hade kommit från en närliggande fistning efter att ha mördat sina officerare och brännt hvartenda hus som funnits på stället. —— (Forts.) Plockgods. Två damer möt-es på en af stadens promenadplatser, samsprå kande och ämnade just sätta sig ned på en hvilobänk, då en i när heten på post stående soldat ropade åt dem, att det var förbjude att sitta på bänken. Damerna förvånades öfver ett sådant förbud men den ena var nog modig att trotsa det och satte sig ned. Den andra damen såg på soldaten och frågade, huru det kunde vara förbjudet i dag, då hon likväl dagen forat och många ginger eljest suttit på densamma bänken, Jag vet icke bestämdt, svarade soldaten, och strök sina mustascher, Åmen jag tror nästan det är förbjudet derföre, att bänken i dag på morgonen blifvit nymålad.