Göteborgsposten – 30 september 1868, sida 1

Insändt. Minnesorl öfver aflidne Komministern Herr Ernst Daniel Björck. Så är du från oss gången, du älsklige vän, Till grafven, dit vi alla måste vandra. De vänskapsband, vi knutit, nu lösas upp igen, Vi här ej mera återse hvarandra. För hoppet dock det gifves ett återseende, På andra sidan grafven, det högsta, skönaste, Som menskors barn härnere kunna fatta. Helt visst du mycket kämpat, fastän din kamp var kort; Du hådangick i blomman utaf lifvet. ! Men Fadren öfver alla? han kallade dig bort, Att skåda hvad i hoppet var dig gifvet. Ja, lycklig den, som hunnit till fridens sköna land, Och trofast öfverståndit den sista, svåra brand, Som ifrån stoftet renar menskans ande. Du älskad var af många; du stred för sannt och rätt, Du var en Herrans tjenare på jorden, Ditt kall du troget skötte, du fann det gladt och lätt Till sanningen att föra vilsna hjorden. Ej blott i ord, i handling du sökte visa den Den väg, de skulle vandra att lända lyckligt hem Till fa dershuset äsfvan jordens strider. Ditt minne bland oss lefver; en menskovän du var Som ofta kunde glädjas med de glade, Men som, när sorgen någon din like träffat har, Ett tröstens och uppmuntrans ord ock hade. Du mången börda lättat för nödens arme son; Och allt det som du gjorde, har städse kommit från Ditt öppna, rika, kärleksfulla hjerta. Sof då i ro, du gode och trogne tjenare, Du fridens budskap i den dömda verlden. Ditt hela lif du velat som ett exempel ge, Hur vi ock kunna kämpa emot flarden. Hvad du har lärt och handlat ej utan frukt skall bli Ty kärleken bar varit det skönaste uti : Allt det, som dn bland oss har lärt och handlat, Karl.