Göteborgsposten – 30 september 1868, sida 1

sjelfva och på köpet undfägnade, den förre med, om vi ej misstaga oss, Bazinis Rondo des Lutins och den andre med ett behändigt sammanflätadt dubbelnummer af tvenne Chopinska favorit-melodier och att slutligen Griitsmacher elektriserade genom sitt fulländade återgifvande af sin kanske dock mera briljanta än tilltalande Concerto, torde man finna lätt förklarligt att Nya Teaterns salong aldrig förut varit vittne till en så högt uppdrifven entusiasm som i går afton. Under sådane omständigheter öfversågs lätt med den upprepade inadvertensen att äfven igår man i några nummer icke följde programmet. I programmet för aftone nskonsert, den sista, ha deremot några förändringar vidtagits, hvilka säkerligen af musikvännerna skola helsas med odeladt bifall. Istället för N:o 2 (Eckerts Ekosång) sjunger m:ll Patti Aria ur La Traviata, och i st. f. N:o 3 (Polonäs ur I Puritani-) Gounods Ave Maria med ackompagnement af violin (Veurtemps), piano (Jäell), violoncell (Gritzmacher) och orgelharmon ium (Trenka). I förening med de öfriga numren är väl detta ett program hvartill vår publik aldrig skådat och säkert ej så snart torde finna ett motstycke. Konstarbete. M:ll aria Ulander härstädes, förut fördelaktigt känd för sina artistiska arbeten i svamp, kork och näfver, har nyligen fullbordat ett par bokpermar i samma genre (dedalea quercina), hvilka kunna anses som ett verkligt konststycke. De framställa å hvardera sidan ett landskap, å den ena en sommaroch å den andra en vintervy, båda, men isynnerhet den förstnämnda utförda med sådan smak och finess att man knappast vet hvilket man mest skall beundra: konstfärdigheten. eller det ofantliga tålamod som erfordrats för detsammas åstadkommande. Permarne äro försedda med särdeles prydliga stålornamenter, i en lätt och smakfull stil, utförda af mekanikern hr O. A. Erikson, hvilken för sina arbeten förut åtnjuter ett rättvist anseende. H Det i sitt slag högligen ovanliga arbetet kommer fr. o. m. i dag att under ett par dagar exponeras å härv. Musenm. Nordpolsexpeditionen. Chefen å ångsartyget Sophia frih. F. W. v. Otter rapporterar från ön Amsterdam, Spetsbergen, d. 21 Aug. följande: Sedan min sista rapport, daterad Adventbay den 3 dennes, upptogs tiden till den 18 uteslutande af arbeten inom Isfjorden; under det att sedan professor Nordenskiöld med underlöjtnant Palander och en båtbesättning i båt undersökte sundet mellan Prins Charles Foreland och Spetsbergens fastland, verkställde ångfartyget djuplodningar ut till 61 gr. ostlig longitud; det högsta djup, som härunder erhölls, var 1,350 samnar. Från denna longitud styrde fartyget i NO:lig rigtning mot norra udden af Prins Charles Foreland, der ett halftannat dygns uppehåll gjordes, i hopp om att derstädes få tillfälle att göra ortbestämmelser, men ständigt regn och snötjocka i förening med hög kultje lade hinder. Fartyget ingick derföre Söndagen den 16 till kolhamnen i Kings Bay, hvarest det ankrade följande morgon. På aftonen samma dag återkom båten med professor Nordenskiöld och underlöjtnant Palander till fartyget. Från i Kings Bay befintliga kollager transporterades 60 k.f. stenkol till fartyget. Tidens knapphet jemte en temligen svår transport öfver ett omkring 1,000 alnar långt fält af klappersten och tufvig mark, hindrade oss att deraf taga mera. På vägen från Kings Bay till fartygets nuvararde ankarplats brändes uteslutande dessa kol i maskinen, och visade sig vara af en fullt tillfredsställande beskaffenhet. Under det att fem vetenskapsmän med ett biträde samt en fullt utrustad sångstbåtk med fyra man, komma att, försedda med fyra veckors proviant, göra arbeten vid detta Spetsbergens nordvestra hörn, afgår fartyget nästa Måndag den 24 på en lodningstur så långt vestvardt, som omständigheterna medgifva, afseende att vara tillbaka inom 14 dagar. Skulle fartyget fördröjas öfver 4 veckor, så lära de å Spetsbergen qvarlemnade af professor Nordenskiöld erhållit föreskrift att med ett inom sagda tid ditväntadt kolfartyg återvända till Norge. Någon af fartygets besättning qvarlemnas icke. Helsotillståndet ombord har fortfarande varit förträffligt. Ryska ångfregatten Alexander Nenskys strandning. Rörande det missöde som träffat detta fartyg, hvilket afseglade d. 21 d:s från Plymouth till St. Petersburg och d. 25 strandade vid Harboöre i närheten af Lemvig å Jutland, meddelar ortens tidning följande närmare detaljer: I går på morgonen väcktes befolkningen på Harboöre af nödskott från hafvet; de ilade ner till stranden och sågo rakt utanför Knopper ett stort tremastadt krigsfartyg på den yttersta sandresveln, c:a 400 alnar från land. Det var den ryska fregatten Alexander Newsky, ett fartyg på 50 å 60 kanoner, fördt af kapt. Kremer (Kramer?) och med en besättning af 730 man; ombord befann sig ryske kejsarens ynste son, storfurst Alexis, samt vice amiral Posiet (eller Baachet), adjutant bos kejsaren. I följd af nordvestlig storm och ström hade fartyget drifvit or sin kurs, utan att man ombord derom hade någon aning och kaptenen trodde att man befunne sig uppe i Skagerack. Men kl. 2 på morgonen stötte fartyget på grund och stod fast med bredsidau mot de fradgande böljorna; straxt kapades masterna och babords kanoner kastades i hafvet, på det att skrofvet skulle kunna drifva mot land och derigenom bättre stå emot vågorna. Vid daggryningen sattes fregattens räddningsbåt ut med 17 man ombord; dessa kommo också lyckligen i land, men då båten hade förlorat sina åror, kunde den icke gå ut igen. Då folket ombord å fregatten sågo detta vågade 10 perso fr 221 LY — —