Göteborgsposten – 29 september 1868, sida 2

Jag kunde kanhända rädda henne, ifall jag blott finge se henne. Jag skulle taga henne ifrån den förgiftade atmosfer i hvilken hon lefver — ni skakar på hufvudet — men jag är säker om att hon ej alldeles glömt mig, och när jag först står ansigte mot ansigte med henne skall jag kunna öfvertala honne. Fraser och hon ha brutit med hvarandra för alltid — skulle jag deremot någonsin möta honom, så må han taga sig i akt; men jag skall ej göra något för att stöta tillsammans med honom! — Indien är stort. — Ja, men sir Denis skall hjelpa mig. Jag kan få permission och jag skall söka i hvarje vrå; — dessutom kan jag lika gerna tillstå att det finnes en annan orsak hvarföre jag vill till Indien. Låt vara att det blott är en dålig tröst, men för mig är det en tröst att vara i samma land som Mary Butler. — Jag säger dig, Terence, att sir Denis skall vara obeveklig; han håller af dig, men han hatar din familj och ditt namn. Han skulle aldrig lemna sitt samtycke till en förening mellan dig och sin niece, tillochmed om miss Butler hyste andra känslor än vänskapen, och hvarföre skulle du efter allt hvad som skett, tro annat? — Sir Denis älskar sin nidce, herr Bates, och jag är öfvertygad om att han ej skulle uppoffra hennes lycka för sina egna fördomar. Jag vill ej dermed säga att hon älskar mig, men jag har dock något hopp. Då vi skiljdes åt, uttryckte hon en liflig glädje vid tanken på att vi skulle träffas i Indien. — Bygg intet hopp på sådant, käre Terry; jag upp