Göteborgsposten – 26 september 1868, sida 1

som förekomma; men å andra sidan måste erkännas att föredragen i kyrkomötet städse vittna om lärdom och stor grundlighet — förtjenster som i vida mindre grad komma Andra kammarens många talare till del. Förstnämnde omständighet har också den påföljd att åbhörareläktarne alltid äro till trängsel fyllda under kyrkomötets förhandlingar. Det öfvergår både mina krafter och mitt tålamod att redogöra för mötets behandling af alla förekommande frågor. Jag vill endast beröra de vigtigare, eller de som synas mig betecknande. Biskop Beckman hade föreslagit tillsättandet af en komite för granskningen af redan befintliga eller utkommande upplagor af biblen, psalmoch evangeliiboken samt katekosen, och för att genom offentligt tillkännagifvande meddela allmänheten anvisning på sådana som befinnas korrekta. Det utskott till hvilket motionen remitterats skulle utan tvifvel hafva klandrats, till och med debiterats för oförlåtlig liknöjdhet, om berörde motion blifvit afstyrkt. Utskottet föreslog också att den skulle bifallas. Men i Kyrkomötet förkastades den såsom opraktisk. Kostnaden vägde också tungt i vägskålen. Den litterära kritiken skulle fullgöra det kall — gratis — som motionären velat uppdraga åt en komite. Kyrkomötet har deremot i afseende på domkapitlens reorganisation antagit hvad kyrkolagsutskottet föreslagit, hvarigenom lekmän skola i domkapitlen inväljas. Afven i detta fall har kyrkomötet tagit ett steg framåt. En mycket gammal riksdagsfråga har äfven vid kyrkomötet upptagits, neml. kungörelse-uppläsningen från predikstolen. Nu har man ändtligen kommit så vida att framställning hos K. M:t skall göras att nyssnämnde uppläsning måtte upphöra, eller om hinder dervid möter i afseende på nödig ansedd publikation af kgl. förordningar och embetsmyndigheters kungörelser, deras antal så mycket möjligt är inskränkas. Sannolikt skall det icke dröja särdeles länge innan protester afhöras från flera landsorter i anledning af berörda beslut. Bondeståndet har alltid ansett af stor vigt, att från predikstolen få del at allehanda kungörelser, och jag erinrar mig att vid två ståndsriksdagar hafva hört anföras omöjligheten t. ex. att klockaren skulle uppläsa kungörelserna, emedan han ofta är mindre läskunnig. Men äro dessa och åtskilliga andra ärenden, som i Lördags och Måndags afton blefvo behandlade, af mindre betydenhet, ehuru ingalunda intresselösa, så togs mötets tid och uppmärksamhet i dag i anspråk vid behandlingen af en högeligen vigtig fråga, hvilken framkallade en diskussion, den intressantaste hittills. Den föranleddes af kyrkomötets presterliga medlemmars skrifvelseförslag rörande bibelkommissionens förslag till öfversättning af Nya Testamentet. De presterliga ledamöterna hade hufvudsakligen hemställt, att mötet visserligen skulle gilla de grundsatser, som af kommissionen iakttagits vid öfversättningens utarbetande, men att då åtskilliga befogade anmärkningar gjorts mot tillämpningen af dessa grundsatser, hvarat framgick att arbetet ännu icke vunnit erforderlig fulländning, borde mötet hos K. Maj:t förklara, att den förelagda ötversättningen i förhandenvarande skick icke bör till kyrkobruk antagas; i sammanhang hvarmed begä ran skulle framställas att kommissionen blef ålagd företaga en förnyad bearbetning af Nya Testamentets öfversättning Då detta utlåtande föredrogs, yrkade åtskilliga talare, med åberopande af ärendets ömtåliga beskaflenhet och stora vigt, att ett särskildt utskott genast skulle tillsättas för detsammas vidare behandling. Häremot invändes å andra sidan, att berörda förslag skulle vålla ytterligare tidsutdrägt, innan mötet kunde fatta sitt beslut och att mötets tid redan var långt framskriden. Resvltatet blef, efter anställd votering (34 röster mot 20), att de presterliga medlemmarnes ofvan omförmälda förslag genast skulle till diskussion upptagas. Då begärde hr V. Rydberg ordet, och han 81. . TT