Göteborgsposten – 24 september 1868, sida 1

nen, hvarest det herrskade ett ovanligt lif. Nära yttersta ändan af hamnen låg Anoxandrown, hvilket kommenderades of Jack Window, och kort derefter lade min båt till vid skeppets sida, under det min gamle vän i glänsande uniform bjöd mig välkommen. Sir Denis stack upp sitt hufvud öfver relingen och vinkade med handen; det förekom mig äfven att jag såg något hvitt skymta i kajuttfönstret, medan min båt nu sköt vidare för att nå den motsatta stranden. På en bänk i skuggan satt Gerald Desmond elegant klädd och väntade på mig. — Hallå! sade han, är det ni Terence; hvad ni har brådtom. — Vi komma för sent, Desmond; det skall försiggå klockan elfva, som ni vet, och klockan är redan öfver tio; skynda er! — Jag känner mig så opasslig, suckade han, och skulle önska att det kunde bli uppskjutet. Åh, nej, hvad som skall göras måste göras, låt mig få er arm. Hans ben plågade honom något och han stödde sig tungt emot mig under det vi gingo nedåt kajen. Han suckade ånyo. — Gör det ondt? — Nej — jo, det vill såga — jag befinaer mig ej riktigt väl — jag sof illa i natt. Tycker ni ej det är underligt, tillade han och stannade, att sir Denis har så förb—t brådtom — jag tycker tillochmed att det ej är riktigt grannlaga af honom. — Ni borde vara den lyckligaste man på jorden, Des