Göteborgsposten – 23 september 1868, sida 2

de danskt sinnade innevånarnes deputationer: Det mottagande, jag rönt i hertigdömena, är mig en borgen för, att stämningen nu börjar komma i öfverensstämmelse med fulländade saktal)? — konung Wilhelm, sade vi, blef för öfrigt i Hamburg på ett ganska obehagligt sätt strandsatt. Den stora affärsstaden hade neml. ombord på ångaren Harmonia låtit amätta en lysande diner, hvilken dock gick i stöpet, emedan ängaren kom på grund midt i Elben och blef stäende derstades. Konungen och de öfriga gästerna samt värdarne måste under ett starkt hällregn återvända till Hamburg! Deras magar kommo således icke i ötverensstämmelse med tulländade kulinariska fakta! En annan misskänd storhet är drottning Isabella af Spanien, hvars otacksamma undersäter djerfts anordna för sin suverän en liten ny revolution, hvilken kanske skall bli mer än en paradridt genom några romantiska nejder af ett par upproriska generaler och måhända sätta den bourbonska ättlingen i tillfälle att göra bruk af de millioner, hon skickat till England, för att der hållas i säkerhet, i af vaktan på vigtiga händelsers inträffande, såsom prins Napoleon sagt. Madrid är törklaradt i belägringstillstånd. När var det annat under sista åren? Contreamiralen Topete har med sina vid Cadix liggande skepp gjort uppror. Samtidigt ha de till canariska öarne förvisade generalerna vändt tillbaka med den spanska kofferdiångaren Buenaventure. Den forne presidenten för senaten, hertig Torre, är denna gång anförare för de upproriska, hvilka äro spridda öfver hela landet. Upproret är riktadt mot dynastien, och deltagarne deri begära, att landets representation skall sammankallas, för att besluta om till hvilken kronan skall hembjudas, och att en provisorisk regering skall tillsvidare tillsättas. Alldenstund den ädla drottningen icke gerna kunde sammanträffa med kejsar Napo leon, under det ett uppror rasade i hennes stater, och kejsaren ej heller kunde under sådana förhållanden, för att icke gitva lastarenom rum, bjuda den vacklande suveränen armen för en politisk promenad i San Sebastian — så blef det bebådade mötet mellan de båda suveränerna till intet. Som bekant, var det isynnerhet kejsarinnan Eugenie, som sökte genomdrifva detta rendez vous mellan en Bonaparte och en Bourbon — den sköna damen har ej tur med sina projekter. Emellertid njuter kejsaren nu i Biarritz sitt lugna lif, hvilket bör erbjuda honom tilltälle att meditera öfver, huru dumt hans inrikesminister Pinard — den långe, sköne mannen, såsom Rochefort kallar honom — ställt till, då han genom sina förföljelser gifvit just denne pamflettist en europeisk ryktbarhet, som är allt annat än behaglig och nyttig för kejsardömet. En korresp. till Times skrifver från Paris om detta publicistiska tenomen: Det tycks som att vi aldrig skola få höra nog om hr Rochefort och hans Lanterne. Det är besynnerligt att en sådan sak, af mycket medelmåttig förtjenst såsom qvick ellar litterär produktion och hvilken för sin framgang endast hade sin elakhet och personliga utfall att tacka, hålles så länge vid lif hos allmänheten af denna oppositionela frondöranda, som utwärk r det franska folket. Lanterne har förvisats ur Fiankrike; om den, såsom jag hört, kunnat erhållas i Paris, så är detta endast möjhgt genom någou hemlig kanal, till hvilken jag ej känner vägen. Men eftersom myndigheterna vi:at en öfverdrifvon ömtålighet i afseende på densamma, genom att taga i beslag små artiklar som buro dess form och drifva Rochefort ur landet genom höga böter och fängelse, gör man sg ett elakt nöje af att påminna dem om dess tillvaro. I hvarje lärftsbod i Paris kan man i fönstren få se näsdukar utställda, hvilka i börnet bära i stället för vignett det obehagliga emblemet: en röd lykta. I Faubourg St. Martin har ett kaf döpts till Caf de la Lanterne Rochefort. Eti stort antal efemera bokhandolsalster har utksmmit, hvilka antingen efte apa Lanterne till form eller färg eller annars bära ordet SLanterne eller namnet Rochefort på ett eller annat sätt på ti:elbadet, för att lura -les badauds? i Paris och de enfaldiga från landsorten, Rochefort sjelf tyckes föra ett sådant lif som Den vandrande Juden. Han for först till Brässel och utgaf ett rummer af sin pamtlett, hvilken säges hafva erhållit en tor assättning i Frankrike. Nu läsa vii tidningarne, att de belgiska myadigheterna befallt, att han skulle åtalas för smådelser emot en vänligt sinnad monarks person, Derpå sade man, att han flyttat till Aachen och der skulle utgifva ett nummer, kn uppgift berättade att han begifvit sig till Amsterdam, en af gammalt känd plats för utgifvandet af i andra länder förbjudna böcker, då vi plötsligt erforo, att han befann sig i GCueve, dit han begifvit sig för att opponera sig emot en kapare, en boktryckare derstädes, hvilken utan hans tillåtelse utgaf hans Lanterne. : . — Hr Edmond Texier, medarbetare i tidningen Siecle, berättar, att han, under sin färd till festen vid öppnandet af Sionoch Sierre-banan, vid ankomsten till Gendvo icke kunde å banstationen få reda på någon enda af dessa annars så olägliga personnager, hvilka vanligen trängas omkring en med anbud om att bära de resandes saker. IIen fann, att de för tillfället slagit sig på en annan affärsgren. Do hade alla egnat sig åt bokhan lel och sprungo omkring med packor af Lanternes under armen, förföljande nykomlingar, isynnerhet fransmån, och ofta afyttrande sin vara mot en mycket vacker vinst. Enligt Texier är i Schweiz efterfrågan efter Lanterne någonting underbart, och det är ej uaderligt, att DiogenesRochefort ansett det löna mödan att besöka GEntve, för att skydda sina rättigheter: oMan ser Lanternes öfverallt i detta lyckliga