Göteborgsposten – 23 september 1868, sida 1

Bref från en Vandringsman. (Korrespondens till Göteborgs-Posten. XI. Havre d. 16 September. -Nu bar jag nog af Havre, yttrade en svensk skeppare, som hitkommit med bafrelast och dessutom lidit haveri under vägen — och detsamma kunde det kanske vara på tiden för oss att säga. De skarpa höstvindarne hafva aflöst de ljumma sgommarfläktarne, som för öfrigt i år hafva varit brännande nog; de vissoade löfven börja sin hvirflande dans från träådens kronor och lemna snart de ofvergisva grenarne bara; hafsstrandens najader af båda könen hafva flyktat sin kos och böljorna slå nu i ensamhet sina melankoliska slag mot den steniga -plagen, der blott undantagsvis en eller annan mera ihärdig abonnent synes fortsätta sina uppfriskande lekar i det våta elementet; teatern börjar med allvar sin säsong, i parentes sagdt med en oändligt tarflig trupp, som står vida under föregående års; alla tecken tyda således på den kulna höstens annalkande. Till och med den maritima expositionen sjunger på sista versen, de af utställarne sjelfva valda jurymännen hafva börjat sina nagelfarande arbeten och de 5,000 exposanterna vänta nu med otålighet sina domslut. Den blifvande medaljen lår redan vara färdig och berömmes såsom någonting utmärkt, något alldeles allenastående, likasom allt som har det ringaste att skaffa med denna välsignade exposition, hittills utan föregångare och måhända utan framtida rival, åtminstone som landsortsexposition betraktad — som en af stadens tidningar helt blygsamt yttrar sig. Hvad skall Lyon säga om den saken, som redan till nästa år förbereder sin utställning, hvilken naturligtvis äfven skall blifva något non plus ultra i sitt slag. För att återgå till medaljen, lär den vara den första officiella, der den kejserliga prinsens bild får iotaga sin plats bredvid hans höge pappas. Det hviskades en tid om att utställningsadministrationen skulle stå på fallrepet och vara cessionsmessig, men ännu håller den sig uppe. En liten brist på nigra hundratusen francs lärer dock sörefianas, till hvars betäckande medel skola sökas, ty de så inträdesafgifter, som ännu kunna beräknas till nästa månads slut, torde väl ej vara så mycket att vinka på. Sedan nu med de kyliga qvållarne aftonkonserterna i parken upphört står också denna tom och öfvergifven. Ånnu har man dock icke uttömt sin rika uppfinningsförmåga för att arrangera lockmedel. En i sitt slag temligen egendomlig uppvisning förberedes till de närmaste dagarne. Tusen dufvor, unga och gamla, skola nemligen efter att förut under några dagar hafva b. svit exponerado, om Söndag morgon släppas lösa för att på egen band taga sig hem, och som de komma bulvudsakligast från Brissel och dess omgifningar så ha de en temligen lång väg att tillryggalägga. Åtskilliga priser äro naturligtvis utsatta för dem som flyga snabbast och göra minsta omvägarne samt följaktligen fortast presentera sig i sina resp. dufslag, hvaröfver allt skall telegraferas fram och åter för att kontrollera och kalkylera riktigheten. Det är således ytterligare en kapptäfling till de många andra som föregått bär i sommar och troligen kommer det ej att bli brist på åskådare vid affärden. När de sedan lärt sig hitta vägen torde det kanske bli ett välkommet fortskaffningsmedel för Rochefort att få hit sin förargliga lykta, när nu icke ens brespostens frid lemnas oantastad. Samtidigt bärmed anordnas en special-utställning af 30,000 törurosor ef alla arter och kulörer. Detta är hvad som närmast står Få programmet. Utan att med expositionen stå i förbindelse förbereder vidare ett botaniskt sällskap för praktisk trädgårdsodlivg en utställoinog af dessertfrukter af alla Åessencer, der det således är meningen att riktigt komma en att vattnas i munnen. Denna utställning kommer att öga rom i Hotell de Ville, utan afgift till på köpet, men varar endast några dagar. Den raraste expositionsartikeln, den väntade kejserliga familjen, har hittills uteblifvit, oaktadt allt hvad som försökts att med lock eller pock göra det länge omtalade besöket till verklighet. Nu heter det visserligen att det finnes anledning att antaga det kejsaren skall komma att personligen presidera vid den blisvande prisutdelningen, d. v. 8. att man vet således nätt upp och jemnt ingenting i den saken, iy när tidningen yttrar sig så försigtigt är det all vanledning att antaga, det ett dylikt förslag aldrig blifvit framställdt, mycket mindre vare sig antaget eller asbojd:.