nas seger. Emellertid återstå ännu tvenne månader, innan valen börja, och Grants vänner kunna under denna tid möjligen återvinna den förlorade terrängen. Med spänning motse republikanerna underrättelserna från Kal.fornien och Majue, der statsvalen skola hållas i denna månad (i Maine ba som bekant, enligt senare underrättelser, republikanerna segrat, ehuru med en antagligen öfverdrifven majoritets siffra). Från Södern ha ingått oroande underrättelser om negrernes öfvergång till det demokratiska partiet, af hvilket skäl republikanerna nu önska, skall åter sammanträda i September, för att antaga nya rekonstruktionelagar, hvilka kunna tillförsäkra dem valet af republikanska valmän i sydstaterna. Emellertid äro de båda motsatta Partiernas valkandidater, Grant-Colfax och Seymour-Blair, på komitternas befallning dömda till ensamhet och tystnad tillsvidare, för att de icke må genom en eller annan obetänksamhet skada sitt parti. Man håller sk arpt öga med deras tunga och penna. General Grant vistas hemma i Galena (Illinois), och någonstades bland Klippbergen kan man fiana de tvenne kendidaterna för v. president-befattningen, Colfax och general Blair. Skilda hunodrade mil från all civilisation och med endast indianer till grannar, kunna de näppeligen känna eig srestade att hälla tal. Horatio deymour fördrifver tiden på sin mejerigård i staten Newyork med smöroch osttillverkning. Emellertid sakvas ingen utaf dem, ty en oerhörd svärm al agitatorer och talare genomstrosvar landet och drager försorg om. att det blir eld i sinnena. Der hållas Ämassemeetingsk, barbecues (möten under bar himmel) och stura församlingar öfverallt i landet. Stora flaggor och baner pryda nästan alla hoteller och ginpalatser; ofantliga plakater, hvilka betäcka hela hus, förkunna, att de oöfvervinnerliga republikanerna eller de blå pojkarne, Seymour-klubben eller -Grantklubben halva öfvervigten i den eller den trakten. Chicago säges räkna e) mindre än 47 sällskaper, hvilka kalla sig Grant garfvare, eftersom Grant en gång varit i denna yrkesgren, under det att Newyork till gengäld uppträder med sällskaper af Sepmour-ko-mjolkarek. Åmerikanarne aro icke mycket nogåknade i valet af sina titlar; då Lincoln att kongressen skulle valjas, kallade alla hans anhängare sig åvedhuggare. Det finnes ingenting så löjbgt, att det icke användes, om det blott kan tjena till att höja den ene eller nedsätta den andre kandidaten, Presterna hålla mycket ofta politiska tal; för hvarje gågg som Ward-Beecher t. ex. pendikar mot republikanerna, belönas han af sina Sönd agsmorgon ähörare med ett tredubbelt hurra. Från Newyork berättas, att en komi: d. 25 Augusti lät företaga omröstning af alla manliga Passagerare, som nämnde dag händelsevis reste med Newyork-centralbanan, och fick det resuliat, att 147 röstade för Grant och 85 för Seymour. Då denna profaing utsorts, inbjöd den improviserade komit6en äfven de dvioliga passagerarne i tåget att afgifva sina röster. Af damerna rostade 105 för Grant och 25 för Seymour. Dessa jernvägsomröstningar äro ganska vanliga i Amerika, och hvartdera partiet kan på det sättet uppvisa majoriteter. Et annat blad meddelar på fullt allvar, att det spetat krona och klafve om valet, och att oraklet förklarat sig för Grant. Hvaridera partiet tillkaonagifver dagligen, att det gjort en mångd proselyter; man skyr ingen möda för att göra sig försäkrad om rösterna. I Lagranze (Arkansas) böllo demokraterna för kort tid sedan en barbecue, d. v. s. möte uuder bar himmel, å hvilket alla de närvarande trakterades med middag. Då republikanerna fingo veta detta, satte de det ryktet i omlopp, att den mat, som negrorna skulle ba, var förgiftad. Härpå svarade demokraterna med följande upprop: Stort barbecue i Lagrange! Kommen hit! Kommen alla! Både hvita och svarta! Eftersom man utspridt den nedriga rej ublikauska lognen, att maten för de färgade skall vara förgiftad, erbjuda vi våra färgade vänner att sjelfva välja sina bord och sin plats ibland oss! komitens underskrift.) De hänsyftningar och angrepp, som riktas emot de fientliga kandidaterna, äro oerhörda, men ingen förvånar sig öfver dem eller finner dem opassande. I de republikanska tidningarne har en artikel gjort sin rund, hvilken beskrifver general Francis Blairs lefnadslopp. Ett kapitel har följande öfverskrift (naturligtvis i stora flammande bokstafver): Frank Blair drucken. Huru demokraternas kandidat tillbragte en Söndag. Blair bäres dödfull till sängs. I artikeln berättas, att Blair, då någon bjuder bonom vin, alltid svarar: Nej tack, helst ett glas whisky! hvarpå följer en vidlyftig beskrifning öfver alla hans utsväfningar; den, som icke vill tro skildringen, kan vända sig till pålitliga män, hvilka sjelfva sett det och äro williga at laflågga ed derpå. Beskyllningar för dryckenskap äro allmänna vid hvarje vali Newyork. Lincoln och Johnson skildrades ock på sin tid af sina motståndare såsom oförbätterliga drinkare; för närvarande berättar den demokratiska pressen detsamma om Grant. New-York Tribune skrifver: Tidningarne i Nord-Carolina kalla Blair för Skee-Blair; det sages allmänt, att han stjäl silfverskedar. I samma blad heter det: Våra läsare torde ursäkta, att vi meddela, det John Allen från New-York (demokrat), hvilken är allmänt bekant såsom den störste kältring, skall med det snaraste hålla ett möte för Seymour och Blair. På ett annat ställe berättar Tribune, att de män, som i Sydstaterna våga tala för Grant, bli Srjärade och rullade i sjäder. Historier sättas i omlopp om hemliga möten af demokraterna, om förklädda män i masker, hvilka vid nattliga öfverfall mörda republikanerna o. s. v. Då valagitationens tid är förbi, försvinner märkligt nog äfven alla berättelser om öfversall, mord o. 8. v., hvilka kort före valet fylla alla tidningar, men oftast äro uppdiktade och beräknade på att skildra motpartiet som ett band farliga förbrytare. I Europa har den internationala arbetarekongress, som nu afslutat sina möten i Briissel genom beskaffenheten af sina förhandlingar och isynnerhet den starkt socialistiska anda, som törherrskat i alla dess beslut, i viss mån väckt regeringarnes bekymmer i afseende på en del arbetareföreningars okloka planer. Det torde vara skäligt att meddela några af de antagna resolutionerna. — Angående frågan om maskiners användning i