Göteborgsposten – 22 september 1868, sida 1

med estratäg till Uddevalla, der de vid ankomsten uppvaktades af magistratens medlemmar och hrr stadsfullmäktige m. fl. De höga resande begåfvo sig omedelbart ombord på norska ångaren Öger. förd af premierlöjtn. Klingenberg, hvilken lemnade Uddevalla hamn kl. 11 f. m. Allmäna täslingsskjutningen i Stockholm. Rörande den i Söndags förrättade prisutdelningen m. m. meddelar Dagbladet för igår följande närmare detaljer: Prisutdelningen till de skarpskyttar, som deltagit uti de härstädes anordnade täflingsskjutningarne och derunder visat prof på mera framstående skicklighet, egde igår förmiddag rum å Ladugårdsgärdet, hvarest för detta ändamål å sluttningen emellan den s. k. Fogelbacken och Hakberget uppförts ett rymligt tält, beprydt med blomsterguirlander och flaggor, samt vid trappuppgången, hvar utanför voro anordnade gevärspyramider och andra krigiska emblemer, vettande åt Lindarängen. Omkr. kl. 110 f. m. uppbröt från Carl XIII:s torg hela skarpskyttestyrkan, omkr. 1,200 man stark och fördelad på 5 bataljoner, hvaraf en var sammansatt utaf de främmande skarpskyttarne. Dagen till ära hade äfven stadens exercerande skolungdom trädt under vapen samt delyog, formerad på 2:ne bataljoner, uti högtidligheten. Ömkr. kl. 11 anlände t Il Ladugårdsgärdet krigsministern, generalmajor Abelin, åtlöljd af chefen för landtförsvarsdepartementetskommando-expedition, frih. Leijonhufvud, samt general-stabsofficeren major Nordlander och lojtn. frih. Stjernstedt. Uti tältet hade under tiden samlat sig åtskilliga af Stockholms skarpskytteförenings styrelse, ull festens åskådande inbjudne honoratiores, hvaribland märktes statsrådet Ehrenheim, amiral Lilliehöök, generalmaj:ne Hazelius, grefve C. M. L. Björnstjerna, Lagererantz, grefve Lugerberg och Hägerflycht, landshöfding Stråle, osficerarne vid norska gardesskarpskyttekompaniet, m. fl. militära och civila personer. Stroxt efter kl. 11 började den slutliga täflingen om statens pris mellan de 9 skyttar, som uppnått högsta pointantalet. För att kunna få statens första pris 1,000 rdr ersordrades att på 600 fots afstånd å 10 ringad tafla i 8 skott uppnå 64 points och detta vackra resultat lyckades äfven en skarpskytt, pistolsmeden Lindberg, tillhörande Wagnsbro skarpskytteförening, ernå, i det han tillochmed sköt 65 points. Näst derefter kom en Stockholms skarpskyit, guldsmeden M. Olsson, som uppnådde 62 point, och således erhöll 2:dra priset, 500 rdr. Sedan deana täflingsskjunning afs!utats, beldades utanför tältets trappuppgång en öppen fyrkant, hvaroster de 0tenade musikkårerna blåste psalmen Var gud är oss en väldig borg samt skarpskyttekorporalen vid 9: e kompaniet Molander sramsade en versifi rad bön samt uppläste fader vår och välsignelson, Ywecligare asblåstes en psalmvers, hvarefter den lika enkla som högtidliga och anslående gudstjensten var alslutad och den egentliga prisutdelningen bö jade. Denna inleddes med några ord af Stockholms skarpskytteforenings ordförande, kommendör Egerstrom, hvilken tillkännazsaf att utfärdad inbjudning till ifrågavarande täflingsskjutnivg hörsammats af 87 trämmande ekarpskytteföreningar, som hitsändt 642 ledamöter, hvarförutan 187 skarpskyttar af Stockkolms förening delt git uti täflingarne. Sammanlagda antalet af aflande uppginge sålunda till 829. — Resultaten af taflingarne hade utfallit särdeles fördelaktigt, i det medelpointen varit högre än något annat år, hvilket ock berättigade till det antagande, att skjutsärdigbeten betydligt gått framåt. På den ifver och det intresse, hvarmed detta och föregående års täflingar omsaltats, grundade talaren en hflig förhoppning att skjutöfningarna inom landet så småningom skulle komma att höjas till verkliga nationalfester. I förlita ide på den välvilja, hvarmed skarpskytteidden alltid blifvit af krigsministern omhuldad, anhöll slutligen ordföranden å styrelsens vägnar att krigsministern ville utdela priserne, hvilka genom frikostiga offentliga och enskilda bidrag kunnat anskaffas till ett ganska betydligt antal och utgjordes af särdeles dyrbara och val arbetade effekter. Krigsministern yitrade härefter några ord till de församlade skarpokyttarne om stundens vigt och betydelse samt hurusom de anslag konung och riksdag beviljat ingalunda afsåge stundens förströelso utan det stora ändamålet att verka för fosterlandets värn och fribet. Statsrådet utbragte sedermera ett ÅGud bevare konung och fosterland, hvarefter pristagarne uppropades och fingo ur statsrådets hand mottaga de dem tilldömda prisen. Efter slutad prisutdelning skedde defilering på kolonner i följande ordning: först skolungdomen på wå bataljoner, förda af löjtn:e Hennigs och Littorin, sedermera de fyra Stokholmebataljonerna, under sina bataljonschefer, kapt:o frih. J. Liljeneran!z, Liljehorn och von Francken samt löjtn. grefve C. Taube, samt sist fremlingsbata jopen förd af kgl. sekreteraren C. Gethe, sjelf tillhörande Kalmar och Möre skarpskytteförening. Hela styrkan uppställde sig sedermera i linie på slärten och aftackades af krigsministern, som dervid till skolungdomen ställde följande afskedsord: ÅBeraren troget inom eder minnet af denna dag, som må mana eder att söka förblifva värdiga söner af ett frejdadt fosterland! Festen, som gynnades af ett särdeles behagligt väder, hade utlockat en talrik folkmassa så till häst och i ekipager som till fots. Bataljonerna återkommo kl. 3 till Carl XIII:s torg samt aftackades der af bataljonecheferna. Vid skarpskyttefesten på Börsen Söndags afton föreslog folkskoleinsp. Meijerberg krigsministerns skål. Denne, säger Dag:s Nyh., svarade dervid, att hvad han yttrat på förmiddagen och yttrade nu vore blott ett svagt uttryck af hvad ban kände för den sak, som här samlat så många, och för hvad den innebar. Ilan hade redan vid ett liknande tillfälle i fjor antydt de grunder, enligt hvilka han ansåg att Sver ges försvar borde ordnas, och dessa grunder skulle man, om Gud vill, svart få se genom tryck offentliggjorda. Han hade under so tsatta sorskningar och fortsatt begrundande ej funnit anledning att förändra sina tidigare åsigter, utan tvärtom blifvit djupt befästad i ölvertygelsen om att deinnebure den enda fasta grunden, på hvilket vårt nationalförsvar kan byggas. Han ansåg att om än tank rue vid pröfningen af förslaget kunde blifva skiljaktiga, den vigtigaste fråga af alla dock ej skulle kunna genom VR dana d. maninachrutningar undanckiansa 0:94