Göteborgsposten – 22 september 1868, sida 1

Kyrkomötet i Stockholm. (Korrespondens til! Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 19 September. Innan jag redogör för kyrkomötets förhandlingar i dag på förmiddagen anser jag mig böra nämna, att hr V. Rydbergs i Onsdagens aftonplenum afgifna motion om prestedens afskaffande — hvilken motion med ej ringa otålighet varit afbidad — afhördes med stor uppmärksamhet, lika mycket will följd af motionens stora betydelse, som på grund af hr Rydbergs framskjutna ställning inom kyrkomötet. Äfven de, som icke gilla motionens syfte, erkänna att den var hållen i en värdig och human ton, och ogilla alldeles icke att den blifvit väckt. Någon förföljelse har hr R. alldeles icke att befara inom kyrkomötet, hvarken för berörda motion eller för sina religiösa grundsatser i öfrigt. Just den omständigheten att d:r Falck blef förmådd afstå ifrån sitt yrkande, att kyrkomötet skulle uttala sig för de symboliska böckernas orubbligheter, innebär ett medgifvande att man vill ingå i diskussion om dem och önskar ett tankeutbyte äfven på detta område. I dagens sammankomst behandlades d:r Widens af det tillfälliga utskottet afstyrkta förslag om afskaffande af eller inskränkning i den 8. k. tvångsmissiveringen. Motionären, kraftigt understödd af hofpredikanten Ruus, försvarade förslaget hufvudsakligen på den grund, att tvångsmissiveringen, som hos många unga män väckte obenägenhet för att egna sig åt prestembetet, medverkade ganska betydligt till den alltmera öfverhandtagande prestbristen. Rådman Björck ansåg tvångsmissiveringen icke medgifven i 1686 års kyrkolan, hvilken åsigt dock gendrefs af efterföljande talare, som åberopade ett k. bref af 1786. — Emot förslaget uppträdde riksarkivarien Nordström, som strängt ogillade att man ville ställa individens beqvämlighetsåtrå öfver förpligtelsen att utöfva själavård, der den vore mest behöflig. Just emedan törgamlingarne icke skulle vara i saknad af själavård, vore tvångsmissiveringen nödvändig — påstods af d:rna Eurån och Falck, biskoparne Flensburg, Annerstedt och Hultman m. fl. Om ej prestbristen vore så stor som fallet är, skulle ej tvångsmissiveringen ifrågakomma, men nu vore den nödvändig och dervid tillvägagicks ej så strängt som man velat påstå. — För motionärens åsigt voterade endast 17 mot 40, som biföllo utskottets afstyrkande. Betydelsefullare var mötets åtgärd i afseende på den af senast församlade riksdag beslutade förändringen i stadgandet om förbud mot gemensamma andaktsöfningar utan prests ledning, å tid då allmän gudstjenst hålles. Den utvidgade friheten i berörda fall, hvartill riksdagen samtyckt, hade kyrkolagsutskottet ansett böra af mötet godkännas. Grefve Hamilton och biskop Bring, begge representanter, yrkade att det i riksdagens beslut intagna vilkoret, att andlig sammankomst ej fick ega rum så nära det ställe der gudstjenst hålles, att denna eller ordningen dervid störes, skulle utgå, emedan i detta vilkor lagts förmycken vigt på närheten till det stalle der gudstjensten förrättades, men liten vigt på hufvudsaken, att den offentliga gudstjensten stördes. Åtskilliga talare ville nödvändigt att den nu gällande straffbestämmelsen skulle bibehål