Göteborgsposten – 17 september 1868, sida 2

Clontarf för att få ordres. En morgon besökte Shorter mig och sade: Kom med — i afton behöfver man oss kanhända, hvarpå vi gingo bort till kollegiet och drefvo omkring stället som om vi voro främlingar, hvilket vi då för öfrigt äfven voro. Straxt derefter kom öfversten och gick uppför trappan. Vi drefvo omkring på platsen tills han kom tillbaka, och Shorter yttrade i det vi giogo förbi dörren. — — Ser du det namnet: T. Brady? Han har aflagt besöket och jag får nog besked då jag går tillbaka. Det vore bäst om du finge se mannen, så att intet misstag kan ske. Jag hade alls icke sagt honom att jag kände er, herr doktor. Vi väntade tills ni kom ned och då visade Shorter mig på er. Om aftonen möttes vi på krogen, och Shorter sade att Rustum, den gamle indiske spekulanten, skulle till mötet hos hr Prendergast. I Dublin trodde de att han var en indisk prins, och en af hr Mauricees vänner tyckte att det var herrligt att få honom med i komplotten. Vi måste göra af med honom, sade Shorter, jag har bedt Ali möta vid båtskjulet, och så förklarade han att vi skulle slå ihjel honom, om vi kunde komma i tillfälle dertill, föra honom med i båten och kasta honom öfverbord med en sten omkring halsen när vi kommit på djupt vatten. Det skall bli hundra pund för hvardera, sade han. Det var en ryslig natt och det åskade och blixtrade förfärligt då vi rodde öfver floden. Då vi kommit i land, posterade vi oss i närheten af hr Prendergasts hus. Det var en lång väntan och vi måsto flytta oss åt sidan för