Göteborgsposten – 17 september 1868, sida 2

Från Utlandet. Man sysselsätter sig f. n. mycket med frågan om, hvad Österrike skall göra eller icke göra under den stora eventualitet, som sysselsätter allas tankar, sammanstötningen mellan Preussen och Frankrike. Det är ej utan intresse alt lägga märke till, att de talrika korrespondenser från Wien, som sysselsätta sig med detta ämne, under de sista dagarne — nästan samtidigt med Constitutionnels och ÅLa Frances klara och otvetydiga uttalanden om Frankrikes ställning gent emot Preussen — antagit ett så bestämdt och kraftigt språk, att man knappast kan annat, än deri se en öfverensstämmelse med det franska kabinettets hållning. Till det utbredda schweiziska bladet ÅBund-skrifves från Wien under d. 10 d:s: Om freden oaktadt alla diplomatiens sträfvanden förr eller senare visar sig ohållbar, och om den olycksaliga situation, som af Preussen skapats etter slaget vid Sadowa, bevisar, att en förveckling mellan Preussen och Frankrike är oundviklig, så skall Preussen helt visst icke offra Österrikes intressen och säkerhet till förmån för någon. Med den blotta neutraliteten skulle Österrike på sin höjd kunna för en kort tid köpa sig en falsk fred; det skall derför under vissa omständigheter vara nödsakadt att kasta hala sin kraft i vågskålen, för att få en innerligare och varaktigare fred till stånd, än den som hvilar på Pragerfreden. Ingen kan tf. n. säga, på hvilken sida Österrike skall ställa sig. Detta skall helt och hållet bero af de politiska konjunkturerna, de olika stormakternas hållning och det pris, som man från ena eller andra sidan kan erbjuda Österrike för dess allians, Detta är i korta drag den sanna bilden af Österrikes närvarande ställning, för så vidt man derom kan komma till klarhet; deri, att Österrike iakttager denna hållning, ligger tilllika en borgen för, att freden skall bli upprätthållen så länge som möjligt. Då de preussiska bladen visa sig missbelåtna med, att Österrike på intet sätt vill låta sig förmås tili något fast engagement och ej ens vill förpligta sig till neutralitet, så böra de sjelfva kunna inse, att det just är Preussen, som betriat Österrike från dess forna förpligtelse att bidraga till Tysklands försvar, ett försvar, i hvars tjenst det århundraden igenom offrat strömmar af blod och ofta satt hela sin tillvaro på spel, och hvarifrån det nu är löst genom Preussens svärd. Segerherren från Sadowa ville, att Österrike skulle för framtiden icke mera tillhöra Tyskland. Välan då! Det tillhör nu endast sig sjelft, tills nya fördrag ändrat den närvarande ställningen. I en Pragertidning af anseende läses nästan alldeles samma uppfattning: Om icke alla kännemärken slå fel, skall Österrike så länge som möjligt iakttaga sin afvaktande hållning, men i lämpligt ögonblick fatta sitt beslut och lägga hela sin makt i vågskålen. Till hvems förmån kan ännu icke afgöras; Österrike skall endast och allenast rådfråga sina egna intressen och handla efter omständigheterna. De preussiska tidningarne, som beskylla Österrike för ett ovänligt sinneslag, böra betänka, att Preussen sjelft dikterat Pragersreden och löst oss från de sckelgamla förpligtelserna mot Tyskland. I ett helt århundrade har politiken varit riktad på att borttränga Österrike från dess ställning i Tyskland. I valet af medlen för detta måls ernående har Preussen, såsom den Usedomska noten visar, icke varit noga. Det har år 1866 satt himmel och jord i rörelse, för att sönderslita de band, som knyta oss vid Tyskland.