Göteborgsposten – 17 september 1868, sida 2

för tjock för sådan rörelse, blef långt efter. Jag kunde se att Ali vann på er och ett par gånger tänkte jag på att skjuta efter honom, men jag var äfven rädd för att träffa er, hvarföre jag lit honom springa. Då vi uppnådde bron voro Ali och ni ett långt stycke framför, och jag följde efter så godt jag kunde. Jag kunde kuappt se er mera; men jag hörde fotstegen, bullret af en vagn och ljudet af en polisbetjents skallra och derefter blef allt tyst igen. Jag stod stilla och lyssnade. Jag hörde en man komma springande emot mig och gaf akt. Det var Ali. — Till båten, ropade han, der äro två. Han pekade tillbaka med sitt finger och högg två gånger i luften med det stycke jern han hade i handen, så att det hven som en sabelklinga. — Är det hr Brady, din skurk, sade jag; ifall du rört honom så .... — Nej, ej rört honom — polisen — spring! Vi uppnådde båten, togo Shorter med på vägen och hade besvär nog med att uppnå båtskjulet på andra stranden. Vi sofvo alla tre i båten tills om morgonen. Ni vet nog hvilka nyheter vi hörde då vi vaknade. Vi beslöto att förhålla oss alldeles lugna, och först då jag kom tillbaka till Indien, fick jag riktigt reda på hvad Ali gjort och huru han tagit hämnd på öfversten. (Forts.)