Göteborgsposten – 16 september 1868, sida 2

UCI UMIIII GM Dal VI YÖVVIiU4I1I1GU (-74v7-7GUl v Från Utlandet. Förfärlig är den olyckshändelse, som genom en ny och väldig jordbäfning drabbat de båda sydamerikanska staterna Peru och Ecuador. De ingångna underrättelserna äro ännu knappa och nästan inskränkta till hvad telegrafen redan meddelat oss. Jordskalfvet tyckes ha varit mycket långsträckt, eftersom det omfattat hela kustlängden från Perus södra kil ända upp till Ecuador och jemväl hemsökt de för sin guano bekanta Chinchasöarne, hvarest, likasom längs kusten, massor af sartyg gått under. Bland de städer, som drabbats af olyckan, nämnas särskilt: Arica, en stad om 40,000 innevånare, som redan år 1833 hemsöktes af en svår jordbäfning; Arequipa, hufvudstad i provinsen af samma namn och belägen vid en vulkan; Islay och den genom guanon bekanta hamnen Iquique; San Juan — samtliga belägna i Peru. I Arica och Arequipa blefvo dock de flesta innevånarne räddade. I Iquique omkom den britiske konsuln Billinghurst. I Ecuador finnas, såsom bekant, flera våldsamma vulkaner, bland hvilka må nämnas Cotopaxi, Cumbal, Chiles och Pasto, också heter det i ett telegram, att staden Pasto förstörts. I Ecuador ensamt skola 20,000 menniskor ha omkommit. Vanligen brukar dock telegrafen betydligt öfverdrifva sina första uppgifter. Vi hysa den förhoppning, att så ätven nu varit förhållandet, fastän man kan göra sig beredd på de mest förfärande sorgeposter. Sådana skola ej kunna dröja att ingå, och vi skola då genast skynda att meddela desamma. Ett annat telegram har från Berlin berättat, att Frankrikes kejsare ditväntas och att man iordningsätter de rum i det k. palatset, som Napoleon I på sin tid bebodde. Vi ega inga kriterier för att uppgiften är sann; vi snarare tro, att den är en anka; men skulle, om den bekräftade sig, kunna bidraga till att stärka fredsförhoppumgarne. Vidare underrättelser böra emellertid afvaktas. Från Paris erfares intet, som bekräftar notisen. Det kejserliga paret och prinsen ha afrest till Biarritz. Ett blandadt läger skall bildas vid Poitiera, der den aktiva armen skall ölva sig tillaammans med mobilgardet osh reserven. Libert tager till orda för Rocheforts La Lanterne, om hvilken bladet påstår, att den i Belgien afsättes till ett antal at 30,000 exemplar. I Berlin utkommer den på tyska, i Newyork på engelska, och säljes öfverallt utom i Frankrike. bDetta, säger Girardin med allt fog, är följden af förtrycksåtgärder och förbud mot pressen, hvilka endast reta nyfikenheten. Lanterne skulle aldrig utkommit, om man icke förföljt Evenement, ett rent litterärt blad, som derefter uppgick i Figaror, hvilken härpå måste förvandla sig till ett politiskt blad, ställa borgen och atskeda Rochefort, sin mest omtyckte eroniqueur, hvilken nu grundade Lanterne. Nu hade regeringen antingen bort förbjuda firsijningen på gatorna och anställa process etter process, för att undertrycka företaget, eller ock skulle hon med förakt bemött alla tillochmed personliga utfall mot den lycklige författaren till d. 2 December, som utträdde ur legaliteten, för att inträda i rätten. Genom det förra förfarandet har regeringen förrådt hela sin vanmakt, ty ju hetsigare hon förföljer -Lanterne?, desto större framgång har denna i Europa och Amerika. Sanna ord! sTimes pariserkorresp. berättar, att en liflig telegramvexling egt rum mellan kejsar Napoleon och Victor Emanuel angående Roms utrymmande. Den senare har på det enträgnaste anhållit derom, men kejsaren har motsatt sig den så berättigade önskningen. Man tror, att kejsarens politiska skäl harleda sig från hans förväntan eller öfvertygelse, att krig snart skall utbryta i Rom, i hvilket fall han skulle anse det nödigt att qvarhålla en armå i Kyrkostaten samt äfven ansenligt stärka den, såsom en hotelse mot de i Italien nu så starka anti-franska känslorna. Under mer än hundrade år har man i