Göteborgsposten – 16 september 1868, sida 1

Hon skickade bort Azimoolah, och så suto vi båda tillsammans allena och så tätt bredvid hvarandra, att jag kunde känna hennes andedrägt på min kind. Hon började att tala om Lough-na-Carra och berättade mig om all den orätt som: Desmonds af Kilmoylo gjort henne; om huru hon var en drottning i Indien och om huru Desmonds hade plundrat henne på allt och drifvit bort henne från hennes egendom och om huru hon nu ville hämnas på dem. Vidare sade hon att hon, blifvit grymt förföljd och hade många fiender; men att hon saknade en vän — en rask och beslutsam vän som ville offra sitt lif för henne, om det var nödvändigt, och så lade hon sin hand på min skuldra och såg på mig — du store Gud! — så hon såg rakt in i ögonen på mig. Vill du vara denne vän? frågade hon. Doktor, jag vet ej hvad jag svarade; jag kommer blott ihåg att hon höll Kristi kors till mina läppar och att jag efter henne ord för ord upprepade en ed som fördömde min själ. Oh, det var ett förfärligt småleende på hennes läppar, då jag gjorde det och hon höll fram sin hand och lät mig — nej, bad mig kyssa den — hvarefter hon reste sig och gick ut ur salen med pantern bakefter sig. Hon vände sig ett par gånger om emot mig och höjde sitt finger, och der stod jag nu ensam. Mohun kom in för att säga mig, att jag skulle bli qvar i palatset, som han kallade det, och att jag skulle bli väl behandlad, samt att man en gång skulle resa tillbaka till Irland för att hjelpa damen, som, sade han, hade varit ranee eller drottning i ett eller annat rike, men att