Göteborgsposten – 16 september 1868, sida 1

Doktor Bradyv?). Af W. H. Russell. Hon klappade i händerna och in kom från en gardin en ung och fin kavaljer med turban och hvita kläder på och med en sabel, hvars fäste var fullsådt af diamanter, vid sidan, — Arimoolah! sade hennes nåd och derefter tillade hon något på de inföddes språk. Han såg då och då stadigt på mig och hörde på hvad hon sade, och sedan skrattade de båda två. Jag satt hola tiden och tänkte på hvem hon kunde vara, och då jag visste att de infödda qvinnorna aldrig låta en man se sig utan slöja, så blef jag ense med mig sjelf om att denna dame måste vara curopeisk, men att hon af en eller annan anledning klädde sig på indiskt vis. Denne Azimoolah var annars en vacker karl för att vara en neger; — han var kopparfärg gad, smal och rak, ej mycket lång; men han såg ej ut som en gentleman i trots af alla hans vackra kläder. Straxt ofterat kom en gammal tjenare in och bjöd mig vin, och hennes nåd bad mig dricka och jag drack, churu jag gjort ett löfte att hälla mig till vatten för återstoden af mitt lif. ) Forte, fr. N:o 214.