Göteborgsposten – 15 september 1868, sida 1

det ej mycket qvar. En afton, straxt innan det slogs tapto, kom Mohun till mig och yttrade — ty han talade engelska: — Ah, dröj ett ögonblick; jag vill tala med dig. — Ja gerna, säger jag; men jag har inga penningar för ögonblicket, men jag skall nog betala dig nästa vecka. — Nej, det bråskar ej, svarar han; men jag ville gerna tala med dig allena. Sedan de andra gått, fortfor han: — Jag tycker mig minnas att du sagt dig vara från Kilmoyle; — det ligger ju i irland eller hur? — Hvar satan skulle det annars vara? säger jag och blef mycket förvånad öfver att höra att han visste hvar det ver; ty de svarta äro annars mycket okunniga. Men min förvåning blef ännu större då han med ens började tala om sir Richard Desmond och doktor Brady från Loughna-Carra och hr Terence, ja han kände hvarenda en i hela distriktet. — Är du då rent af en trollkarl, Mohun? sade jag. — Det kan nog hända, svarade han och derefter gaf ban mig åtskilligt att dricka och gjorde mig frågor angäende er, om huru ni såg ut och sådant der, ty jag lät honom veta, att jag var Dan Mucarthys son och att han var fiskare och hade bott nära gamle doktor Brady. Då jag gick sade han: — Kom snart igen, ty jag vill tala mera med dig. — Men nu skulle jag önska att f-n tagit honom, och att ja aldrig fått se hans svarta ansigte. Då jag kom till barackerna var det den gamla historien; — jag hade kom