;Komite för den romerska tändsticksbundten, i hvarje stad; som inmönstrar sina anhängare; anskaflar vapen och materiel till barrikader; som skickar spioner på alla medborgare och utmärker namnen på prester, munkar och andra reaktionära personer; seom använder förbindelsemedel bvilka det måste vara svårt, om icke omöjligt att upptäcka— förefaller snarare som en ny yttring af några vilda fanatici; men sjelfva ÅTimes kan ej undgå att finna gemenskap mellan detsamma och katastrofen vid Mentana. De okloka agitatorer, som i September månad 1867 satte detta olyckliga företag i verket, kunna med något skäl tilltros tanken på hämnd för deras felslagna företag, de må nu stå i verklig förbindelse med detta sällskap eller icke. Vi bysa all aktning för Garibaldis hjerta, men det skulle vara dåraktigt att vilja öfvertaga ansvaret för hans hjerna. Det finnes knappast någon dårskap, hvartill den äfventyrliga hjelten icke skulle låta öfvertala sig, om han lyssnade till sina sämsta rådgifvare. En sammankomst af dep. kammarens yttersta venster har inkallats till Neapel at Garibaldis farligaste vän Crispi. Redan skola genuesiska skyttar och andra frivilliga vara i beredskap att draga i fält med Garibaldis son Menotti. Det påfliga hotvet har redan låtit sig injagas oro, eller låtsar åtminstone så, och tör att lugna det, har franska regeringen vidtagit åtgärder, hvilka antyda, att de franska trupperna skola upprätthålla en till obestämd tid förlängd besattning i Rom. Det skall bli af intresse att erfara, hvilken del Garibaldi verkligen har häri, och om icke det hela är en presterlig skenmanöver från Rom och — Berlin, för att hålla Frankrike bundet i Rom — isynnerhet som en ötverenskommelse om dess truppers aftåg var nära att träffas med den italienska regeringen, hvarigenom Frankrike fått fria händer och kunnat intaga en mindre spänd hållning mot det itslienska folkpartiet. Senare Post. Stort uppseende har väckts i Europa af en artikel i den officiösa parisertidn. Constitutionel. Denna artikel uppgitves bestämdt hafva tillsändts bladet direkte från lägret vid Chålons och vara inspirerad srån kejsaren sjelf. Den förklarar, att pragerfredens noggranna hållande och uppfyllande är det väsentliga vilkoret för fredens bevarande i Europa: Verldsfreden år utan tvifvel ännu en dröm, eftersom krig rasat ännu för kort tid sedan. I Tyskland bar en stor omhvälfoing försiggått, och man kunde en tid befara, att Preussens underbara framgång skulle ha till följd, att den europeiska jemnvigten blef kullkastad och hela Europa indraget i ett allmänt krig. Freden i Prag har afvärjt denna botande fara; den har upprätthållit jemnvigten i Europa och mottagits med tillfredsställelse af alla legitima intressen. Kejsaren har genom sin försonliga och opa:tiska hållning under de tvenne tyska sormakternas tvekamp visat, buru stor Frankrikes oegennytta är. Freden har under hans auspicier och genom hans infiytande å:erupprättats både i Tyskland och Italien. Det är tillräckligt, att ingen kan hafva något iutresee af art störa den. Eller skulle måbända Preussen visa en sådan lust; Månne konung Wilhelm, som haft den äran att i sitt 76:te år konstituera den preussiska nationen, svom endast grundlades af Fredrik den stere, skulle vilja utsätta sitt verk för de farliga enventualiteter, som kunde följa af ett krig med Frankrike? Månne han vill bryta sitt ord och utgträcka en eröfrande hand efter de Sydstater, hvilkas oberoende han sjelf proklamerat ? Hvem kan val tro något sådant? . . Synbarligen drifvas Frankrike och Preussen mer och mer emot kriget. ——— — —nsykia—— —