— Det är en dröm. — Men hvem är ni? Under det han talade, uttryckte hans ansigte den största rädsla; han gjorde korstecknet och darrade häftigt. — Heliga Guds moder! Haf förbarmande! — Är ni kommen för att straffa mig för mina synder? — Lugna er, hviskade jag; jag är läkaren — doktor Brady. — Ja, det är namnet — Terence Brady från Loughna-Carra? Det är tecken till att mina synder aldrig skola bli förlåtna, tillochmed om ni förlåter mig. — Hvad skall jag förlåta er? — Tyst! — Låt dem ej höra hvad ni säger! — Vet ni det ej? — Säg att ni förlåter mig, herr Terence — gör det, ehuru jag vet att jag uppfört mig som en skurk och gjort mycken skada. Det var något i hans röst som påminde mig om en jag hört tala förr; men jag kunde ej igenkänna hans solbrända ansigte. — Hon är borta, sade han och såg sig omkring; men ifall hon visste allt, skulle hon aldrig tillgifva mig, ehuru (Gud skall veta att skulden ej var min. Hör mig, ty det är snart ute med mig, och jag måste lugna mitt samvete innan presten kommer. Det skall göra mig godt att bekänna allt, men underligt är det att se er sitta här vid min sida på detta främmande ställe — jag var er fiende! Och nu sitter ni och vårdar mig och miss Rose är här också. (Forts.)