Göteborgsposten – 14 september 1868, sida 1

Bref från Stockholm. (Korrespondens til: Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 10 September. Visserligen följes kyrkomötet med ganska stor uppmärksamhet, men hela vårt intresse får det dock icke taga i anspråk. Medgisvas bör, att såvidt man ännu kan se, råder emellan mötets samtlige ledamöter, de andlige och verldslige, ett ganska kordialt förhållande. Biskoparne uppträda alls icke såsom kyrkofurstar och hvarken de eller öfrige ledamöter som tillhöra presterskapet synas gripna af någon synnerlig fruktan, icke ens sedan Wäktaren härom dagen så uttalade sig om och mot presterskapet, att hvad Wäktataren sade, återgafs af sjelfva Aftonbladet. Kyrkomötets lekmän presentera sig också ganska fördelaktigt; de uppträda alls icke med någon yfverborenhet. Närmaste anledningen härtill är, förmodar jag, att de aldra flesta lekmannaombuden — de må nu, såsom d:r Falck befarar, representera alla olika trosbekännelser — äro män med bildning, och den har alltid en viss grad af humanitet med sig. Försigtigast torde emellertid vara, att hvarken för högt eller för lågt appskatta resultaterna af mötets blifvande verksamhet. Visserligen är det sannt, att nästa möte inträffar först om fem är; men om än denna tidrymd för hvarje individ förefaller temligen lång, så är den dock endast ett litet knäpp i tidens stora ur, och förmår mötet endast tatta ett par beslut som hedra detsamma, så är redan något vunnet.