Göteborgsposten – 11 september 1868, sida 2

— Årimoolah Khan, svarade han. Jag är egentligen ej prins; men europcerna i Indien kalla mig alltid så. — Min uppassare skall visa er vidare omkring, och detta pass skall skaffa er tillträde öfverallt. Om jag ej är återkommen då ni kommer hem, skall ni finna en säng och en aftonmåltid i hyddan. Med dessa ord lemnade jag honom; då jag klockan 11 på aftonen kom tillbaka, stod min uppassare utanför hyddan för att mottaga min häst. — Prinsen brydde sig ej om att sc löpgrafvarne; han sade att han sett nog, men han drack nästan en hel flaska cognac och gick derefter till sängs. Då jag vaknade nästa morgon var prinsen borta. Han hade stigit upp i daggryningen och ridit bort. På bordet låg en biljett skrifven af en qvinlig hand. Prins Azimoolah Khan tackar doktor Brady för hans älskvärda gästfrihet. Prinsen var lika nyfiken att lära känna doktor Brady som att se den stora fiendens arbeten, hvilka fransmännen och engelsmännen ej kunna öfvervinna. Händelserna och ödet — hvem kan motstå dem? — skola sannolikt föra doktor Brady till Indien. Det skulle vara välzom han snart kom. IIvarföre skulle han ej lemna en armö som är invigd åt en snar undergång. Ian skall i Indien finna många mäktiga beskyddare för konst och läkarevetenskap. Doktor Brady skulle möjligtvis der äfven träffa vänner som han önskade att se. Ifall ni någonsin skulle komma, så fråga efter mig hos Mohun, Banneah i Cawnperes bazar; hans namn ir välbekant; visa honom denna biljett, men visa den ej för någon annan, Jag hade