Göteborgsposten – 11 september 1868, sida 1

Doktor Brady). Af W. H. Russell. Bäste Terence! De underrättelser, jag längtar efter, komma tyvärr ej så fort som nyheten om den vunna segern, och många måtte ha kännt som jag, men hur måste ej de ha lidit som förlorat allt hvad de hade kärt på denna förskräckliga dag. Vi blefvo ofantligt glada och tacksamma, då vi erforo Geralds och ert öde. Hvem är den general Blossom som skrifver så vackert om er? Jag hoppas blott att kriget snart skall vara slutadt. Vi lefva stilla nu som alltid; men onkel är mycket ledsen öfver godsets dåliga tillstånd och är rädd för att vi måste flytta dit för Geralds skull, ehuru det nästan är omöjligt för oss att bo der. Han tänker ständigt på huru han bäst skall kunna ordna saken. Om Mabel Fraser talar han ofta och säger oupphörligt: Bry dig för öfrigt ej om att tänka på henne för mycket; hon har det säkert bra och skall nog en dag komma fram igen; jag hoppas att vi allesammans skola få glädja oss öfver hennes återseende. Från Rose Prendergast har jag underrättelser emellanåt. Jag tror att hon har en viss fruktan för att bli nunna, derföre att hon i sådant fall ör alltid skulle bli skild från sin bror, som hon håller (Forts fr. N:o 210.