Göteborgsposten – 11 september 1868, sida 1

Mary i alla händelser vara försörjd, och skall jag kunna slippa ifrån henne, mäste det på sätt och vis ske genom list. Jag är rädd för att äfven ni känner huru kär man häller henne och hur ogerna man skiljes ifrån henne, när man en gång lärt nogare känna henne. Allt detta hade jag länge vetat; men det gjorde likväl ett sådant intryck på mig att se det svart på hvitt, att min uppassare frågade om jag var sjuk, då han kom för att kalla mig til kyrkoparaden. Dagen derefter ryckte vår division fram och intog en ställning på höjderna öfver Scbastopol. Bombardementet började. Vi sågo den framryckande flottan — Sebastopol omgifvet af rök och eld, förstördt af bomber och granater och dock ständigt besvarande elden med tilltagande kraft, så att jorden skälfde, medan plankor, grus, kanoner och lik blefvo kastade upp i luften från vära allierades i luften springande magasiner. — Det är hårda tider för de stackars soldaterna, anmärkte Standish till mig. Ja, äfven jag har mina sorger och bekymmer. Som det tycks har jag begått alla möjliga misstag i min beskrifning öfver slaget. Ni såg mig nedskrifva den. Gamle Bradshaw har lexat upp mig, öfverste Grummer Önskar att jag skall anmärka att det var han som kommenderade de batterier, som fingo Menschikoft att draga sig tillbaka. Ett regemente är uppretadt derföro att jag skrifv it att det kom upp från en löpgraf, då det deremot påstår sig ha varit på en höjd 0. s. v. Inbördes tadla de hy arandra, och vi hata våra allierade, fransmiinnen, som förmodligen äfven hata oss, och både fransmin