Göteborgsposten – 9 september 1868, sida 2

gick tiden blott långsamt framåt. Vintern kom och plågade oss mycket; koleran hirjade i våra leder; svårigheterna att anskalfa lifsförnödenheter blefvo större och slutligen brändes husen, så att jag för min räkning var glad öfver att med miu nye vän, major Hood, kunna komma in i ett tält som blifvit uppfördt åt oss i en trädgård. Åter ombytte jag uppehållsort och kamperade vid Deina med de bengaliska tigrarne. Vi voro lägrade vid en liten snabb ström, i hvilken vi hvarje morgon badade. Talten voro uppresta på bankarne vid sidan af floden. Alla regementen af den lätta divisionen lågo här; det hettes att vi skulle till Silistris för att undsätta turkarne. Den ena olyckan drabbade oss efter den andra. Koleran bröt ut i Varna och yppade sig sedermera ombord på flottan. En förskräcklig eldsvåda ödelade våra magasiner i staden. Ingen visste hvarifrån elden kom; men man erinrade sig sedermera alt en brigg seglat ut ur hamnen midtemellan lågorna. De engelska officerarne sade att den var grekisk och att den hade franska dokumenter; men de franske sade att de alldeles icke kände till den. Standish skref till mig och berättade om eldsvådan: Då jag sprang bort till magasinerna tillika med er vän major Hood, mötte vi i en trång gränd min man från den grekiska briggen. Han gick hastigt i den motsatta riktningen tillika med en del af det öfriga helleniska manskapet. Jag tror visst att han kände igen mig. Ilade det varit på hvilken annan tid som helst, skulle jag nog ha talat ctt par ord med honom; men nu skyndade jag mig