Göteborgsposten – 9 september 1868, sida 1

KR Ordf. tycktes anse ifrågavarande föreskrift af mindre vigt och föreslog att låta med frågan anstå till förhållandena blifvit utredda; i hvilken åsigt mötet instämd -:. Diskussionen öfver 9:de frågan: Hvilka förslag kunra framställas för befrämjande af af sillsisket i ygränsvattnet mot Norge och i allmänhet för de samfäldt bedrisna si ker ierna, med särskildt sästadt afseende på mellanrilslagens för dem menliga bestämmelser börjades af konsul! Klase, som ansåg att de nuvarande passersedelsbestämmelserna borde bortfalla, så att man kunde på fritt till Norge och vice versa, såsom det bölves fredliga gransboar. — Kand. Andersen instämdo håruti, och förordade ömsedig siskfribet i gränsvattnet för båda folken genom Norsk lov och konglig svensk sorfattning, en frihet eom äfven borde omfatta Ömsesidig rättighet till likställighet vid anläggning af salterier. Denna likställighet borde äfven förefinnas i afseende på vaderna; fisket med dessa vore i Norge fiitt, ej så i Sverige. Tal, vidrörde Wrights, Sundevalls m. sh:s uttalanden rörande den mindre sillen, att den måtte fredas för att grok, framhöll deremot åter prof. Raschs redan anförda attest. Man bords ej lörmena fiskrarne att mätta sig med hvad som kommer, fortfor tal., och afgaf derefter en beiäitelse huru skurpsillfiskot för närvarando bedrifves turvis vid Säckefjord, huru sillen stiger in i fjorden om natten och ut om morkonen o. 8. v. — Hr v. Yhlen ansåg att denna fråga äfven från norsk sida fordrade en undersökning hvarförinnan något egentligt resultat ej ernås; och Ordf. trodde att mötet ej kunde fatta något beslut i fragans outredda skick från svensk sida. Mellaarikslagen får förnyad behandliag hos rigsdagen, dervid nog äfven denna fråga kommer på tal. Vid föredragningen af 10:de frågan: Har man någon erfarenhet om bättre fiskredskap eller om nya för oss obekanta fångstmetoder, och hvilka böra i sådant fall föreslas till antagande? anförde br v. Yhlen nyttan af TIiawInatet, hvilket, hittills i saknad af svenskt namn, borde kallas Segelnätt. Derester anförande åtskilliga talande exempel från England, Frankrike, Bremen etc. ö.ver fisket dermed, och sedan det bätelag från Grafverna, hvilket deltagit i det gjorda försöket med detta fiskredskap, äfven yttrat sig, framställde Ordf. proposition derpå, huruvida mötet ansåg att ett förlagslån borde beredas för båtlag, som ville bedrifva detta nya fisksätt? hvilken framställning med ja besvarades. 11:te frågan lydde: Hvad erfarenhet har man af den uti K. M:ts nad. kungörelse af d. 10 Mars 1865 föreskrifna fredningstiden och af bestämmelserna för Hummeroch Ostronsisket? Sedan Isak Larsson af flera skäl yrkat på hummerfiskets fullkomliga frigifvando och hr v. Yhlen derefter klart och sullständigt redogjort för hummerlifvets hela historia och derefter öfvergått till ostronens, hvaraf allt man tyckte sig finna att åtskilliga förändringar i de bestaende föreskrifterna rörande dessa fisken voro högeligen önskvärda; och sedan hir Mollen, Sanne, Widell m. fl. yttrat sig i enahanda syfte med afseendo på författningarnes ändring, beslöt mötet, efter at Ordf. gjord framställning, att hos K. M:t göra underd. ansökning om en revision af författningen rörande dessa fisken. Diskussionen hade nu upptagit vida utöfver den dertill i programmet anslagna tid, hvadan ordlöranden gjorde frams ällning att beh ndlingen af de öfriga tragorna skulle ajourneras till ett annat tillläalle. Ordf. uppmanade dock de närvarande att tillkannagifva om föredragning nu önskades af någon speciel fråga, hvilket då löret skulle ske. Då emellertid ingen sådan önskan förspordes afslöts diskussionen. Här prisdomaro hado intill sista stunden arbetat i sin anletes svett och protokollen justerades. Man skred derefter till förberedelserna för prisutdelningen. Skattmästaren uppstaplade på ett bord sina medhafda förråder af nya gilfverspecier, blänkande silfvermedaljer samt dylika af dea dunklare bronsen, väl graverade af Lea Ahlborn. Allmänheten utanför verandan kastade trängtande blickar på denna rikedom, under det att vid ett annat bord ÅBestyrelsens assistent ordnade de i lycande särger prunkande diplomerna, Justeringen var slutad och prisutdelaren, landshöfdingen grefve Ebrensvärd framträdde. Uti grefve E:s uppträdande inför menigbeten ligger något som påminner de äldre om landshofdingen grefve A. v. Rosens på en gång värdighet och förbindlighet. Man ser tydligen huru det glädjer bonom att glädja andra, och de vänliga, uppmuntrande ord som här åtsojde priserna sorhojde icke ringa dessas värde, Efter prisutdelningens slut upplöstes mötet med et tal till menigheten hvaruti landshöfdingen uttalade sn sohoppung om de framtida frukterna uti tillgodogörande af hvad som derstädes varit att inhemta, och hvarigenom mötets ändamål först uppsylles. Ett -Gud bevare konungen !4. tre väldiga hurra rep — och mötet var slut.