Göteborgsposten – 8 september 1868, sida 2

sir Denis kom för att säga mig farväl, innan de reste till Ungland. En sak tröstade mig och det var hennes ord vid afsäedet: — Ni måste skynda er att bli rask; ni vet nog, Terence, huru mycket vi alla hälla af er. Min käre gamle förmyndare, hr Bates, hade skyndat till Irland så snart han erfor hvad som händt mig. Han berättade mig att hela slottet låg i ruiner och att Mabel Fraser var försvunnen. Då fönsterna blefvo inslogna och det hördes röster utanför, utstötte hon samma vilda skri som kommit vårt blod att stelna den der aftonen, ryckte sig ur Marys armar och fiydde. En af karlarne, som stod på vakt nära kökstrappan, hade sett henne ila nedför trappan och jag korsade mig!, berättade han, ty hon såg ut som sjelfva döden. Man hade anställt undersökningar öfverallt, men ingenstädes hade hon varit att finna. Man hade undersökt ruinerna; men ej heller der fanns något spår af henne; deremot hade man besynnerligt nog funnit ett guldsignet med en präktig sten i, på hvilken man såg spåren af ett adligt vapen. Det var emellertid knappt något tvifvel om at hon undsluppit döden i det brinnande slottet; ty långt derifrån, ute i skogen hade en polisbetjent funnit en lång guldgul hårlock. Det var utan tvifvel af Mabel IFrasers hår. I närheten deraf syntes spåren af två hästhofvar, hvilka man kunde följa ända fram till landsvägen. De antydde att ryttarne hållit sig straxt intill hvarandra, och att den ene varit tyngre än den andre. Från vägen voro