Göteborgsposten – 8 september 1868, sida 2

togs döda, tillika med bandets fallne anförare; en af hans män låg i fönsterfördjupningen. Sir Denis var blott afsvimmad; i detsamma jag sköt på skurken. som slagit honom till golfvet, tilldelade han mig ett väldigt slag, så att jag tumlade om vid Geralds fötter. Mary Butler hade kastat sig emellan sir Denis och den man jag sköt samt hade sjunkit ned vanmäktig då jag föll. Tjenarne hade emellertid skyndat till rummet och tappert angripit våldsverkarno under Geralds ledning; på en signal utifrån flydde straxt derefter angriparne qvarlemnande sin anförares och sin kamrats lik. Gerald hade ilat för att för att förfölja dem med sin lilla skara innan polisen kom; men ett rop från en af de qvarvarande tjenarne hade kallat honom tillbaka. Elden hade kommit lös och trots alla ansträngningar för att rädda byggnaderna blef Kilmoyle slott, Desmondernas gamla herresäte, ett rof för lågorna. Det var intet tvifvel om att elden var anlagd. Sir Denis och Mary hade blifvit förda till Kilmoyle Court, hr Caseys egendom, och mrs Considine hade lemnat mig tillflykt i Lough-na-Carra. Sir Denis första tanko var att lemna Irtand för alltid, men sedermera beslöt han att åter bygga upp slottet, dock efter en mindre måttstock; men innan han ville röra en sten hade han svurit på att miss Fraser skulle återfinnas, eller ock att han skulle ha en förklaring på hennes flykt. (Forts.)