Göteborgsposten – 8 september 1868, sida 1

Vi väntade och passade på. Det var förskräckliga ögonblick. Ej ett ljud hördes. En sjerdedels timma förflöt. Slutligen stack Martin hufvudet ofvanför bordet och rekognoscerade. — Det dagas, sir Denis, hviskade han. Nu äro de borta! ropade han plötsligt. — Låtom oss sätta efter dem! skrek Gerald. I samma ögonblick hördes från rummen ofvanpå ett skri, så fullt af fruktan och smärta, att vi alla i ett ögonblick stodo som förstenade. — Det är damerna! Martin och Tom, rören er ej ur fläcken! befallde sir Denis, och med en otrolig hastighet sprang han uppför trappan följd af Gerald och mig, som bar ett brinnande ljus. Då vi uppnått rummet stod Mary Butler som en staty med öppen mun och stirrade på det öppna fönstret. Luckorna hade blifvit uppbrutna, och då vi störtade in sprang en man med masque på eller svärtadt ansigte in i rummet. Sir Denis sköt Mary åt sidan, men i det han höjde sin pistol blef han sträckt till golfvet af ett fruktansvärdt slag; skurken utstötte ett triumfskri: häråt kamrater, häråt! men ärullade straxt derefter i sina sista krampryckningar under det rummet uppfylldes af beväpnade min. II. I krig. Jag vaknade efter en plågsam sömn. Jag hade nyss varit vittne till olyckan på jernbanan och jag var svag,