saktiskt oriktiga påståenden, t. ex. om Sydstaternas frivillighet — söker Times bevisa, att tillochmed en handelsoch tullförening mellan Frankrike och Belgien skulle vara otillåtlig nu då man af Tysklands exempel erfarit, till hvilken grad ett tullföreningstördrag låter sig begagnas såsom ett redskap för politiska utvidgningsplaner. Times slutar med att hänvisa till att Ludvig Filips plan om ett belgiskt tullföreningsfördrag år 1831 mötte en allmän protest från alla europeiska stater och att samma stämning skall göra sig gällande år 1868. Belgien vill ej veta af åen saken; kejsar Napoleon bör derför icke tänka derpå. Den suverän, som så väl visste att draga sig tillbaka från den ohällbara luxembourgska affären, skall neppeligen bringa gig i en motsvarande ställning i Balzgien. hvarifrån återtåget kunde bli mindre lätt och i hvarje fall åsamka hans anseende större skada, Man har redan förut väntat, att England skulle mer än någon annan makt motsätta sig en fransk-belgisk allians. Emellertid fäster man dock från fransk sida uppmärksamheten på en utväg, som möjligen skulle kunna öfvorvinna Englands betänkligheter. Tullföreningen kunde nemligen grundas på den fullständigaste handelsfrihet, och fästningen Antwerpen öfverlemnas till Holland.