Göteborgsposten – 5 september 1868, sida 1

FFL f. T. UNNI — ME ME — hyllan till höger om slädarne kommer anjovis af många slag, och der bredvid Saltkällans rökta lax, hvaraf smakliga profbitar skäras med Ståhlbergs, i närheten befintliga, alldeles utmärkta öflåckknifvar-, liknande bart buggan sle svärd. Garling C:is från Uddevalla utställning af skeppsförvödenheter betraktas med tillfredsställolse, och gör man belt om så har man Kristianias, Nydalens, Rosenlunds och Kampenhofs segelduk, fiskgarn m. m. framför sig. Prisdomare få pröfva och dömma om föret:ädesrätten, likasom äfven tägvirkets beskaffenhet från Göteborg, Uddevalla och Norge. . De expone ade fiskvarorna, hvaribland befinna sig norsk rökt sill och klippsisk af den sort som från Norge exporteras till Spanien, se alla välskötta och appetissanta ut, och de påteckaado priserna sorekomma i allmänhet billiga. För kuriositetens skull äro exponerade 2:no ålar (fångade på Storbackavid jutska kusten af Edvard Andersson från Smögen), hvilkas ovanliga storlek paminner om sjöormen. Bland åtskilliga modeller till banbfisksartyg, fiskbåtar och andra seglare, upptäcker man en modell till kosterbätt, egenhändigt förfärdigad af den härstädes boende gamle jagtlöjtnanten Landeberg, utmärkande sig modellen genom smäckra proportioner, antydando segelhssgiighet. Jo, jol de gamla tullkarlarne här på kusten böra förstå den saken! Bland modellutställningen intaga dock de Lutstillede Gjenstande af fiskeri-inspektören för de norska färskvattenfiskerierna, M. C Hetting, det första rummet. Utkläckningsanstalterna för lex synas så ändamålsenliga, trapplädorna för understödjunde af fiskens gång uppför eljest otillgängliga strömfall så djelpsamma, att man deraf tydligt kan märka, huru konsten i vår tid gått långt uti att underlätta naturen. En karta öfver Norge utmärker med blå färg de strömmar och vat:endrag, hvarest rationell laxodling är införd, och man måste beundra kraften och verksamheten på samma gång hos fiskeri-inspektören som tillgängligheten för de nya goda idcerna hos våra grannar då man be: raktär den vidt utbredda blåa särglaggningen på kartan. En efter amerikansk id förfärdigad saludisk för färsk fisk uti is, af intendenten v. Yhlen, förtjenar säkerligen en mention honorablek. Fiskhallarne i Paris eller London uppvisa icke något ändamålsenligare eller ens snyggare, för att icke äfven säga prydligare i sitt slag. Tiden har emellertid lupit undan under allt detta beskådande och man samlas åter på verandan, der mötets frågor skola behandlas. Man kastar ännu en hastig afskedsblick på det öfver bockar utsträckta Trawlnätet hemskt att påse, stort nog att sluka eMalmska hvalen, och armbågar sig fram till en stol och the referenters bord å verandan. Diskussionen fortgick under tvenne timmar. Man började med den 5:te frågan i ordningen: IIVxölka åtgärder böra vidtagas för att försa städerna vid våra kuster samt fiskmarknaden i det inre af landet med jamnare tillförsel af färsk, bättre vårdad fisk 24 Framaflyttning af denna fråga skedde af artighet mot grannlänets bösdiag grefvo Sparre, hvilken bufvudsakligen besökt mötet för att söka bidraga till en lycklig lösning af ifrågarande vi alangelägenhet. Diskussionen öppnades af intendenten v. Yblen, som förordade fiskens bevarande vid lif genom transport till städerna i fisksumpar, ispackning inåt landet c., hvarefter grelve Sparre fick ordet. Hafvets ofantliga rikedom, Bohusläns raska och hurtiga besolkuing, erfarenhetens lärdomar om associationernas styrka, hushällningssällskapets inom Göteborgs och Bohuslän lyckliga ekonomiska ställning, vigten af fiskerihandtoring ns uppmuntran e. voro uppstagskudar till den af tal. gjorda framställning om mötets uttalande af den önskan, att busbållningssällskapet på lämpligaste sätt måtte understödja, i form af anslag eller sorlagslän, den eller de associationer, som kunde bilda sig för befrämjande af en ökad och regulier handel med färsk fisk. Sedan denna åsigt biträd:s och varmt förordats af ordf. grefve Ehrensvärd, häradsh. Norin m. fl., och man derefter i sammanhang med denna fråga tillika diskuterat den 7:de. rörande erfarenheten af fisks bevarande i ig och om handel dermed, hvarvid bland flera talare bemärktes jur. kand. Andersen och polismäst. Thuresson, skedde af ordf. proposition till mötet om antagandet såsom mötets beslut af grefve Sparres fö slag, hvilket med acklamation bifölls. Diskussionen, som vor ganska omfattande och lärorik och hvaruti äfven flera salteriidkare och fiskare deltogo, hvilka med nöjo afbördes, afslutades dermed och man skred till festmidtagens kostsamma intagande å 15 rdr kuvert — ett pris, i de flestas tycke nog starkt för Lysekil och som kunde hedersamt gått för sig för mindre. Balar, efter middagens slut utsatta på verandan åt sjön, hvaröfver månan spred sitt silfver och de forbiglidande segeljagterna ån mer upplyste med benkaliska eldar i alla färger, underhöllo en lifvadståmning derute; unga par svängde sig i dansens hvirflar i badhussalongen, och på land sprakade fräsande raketer och strålando stjernbägare solar om hvarandra till Sinfödingarnes lust och gomman. Ändtligen kom uppbrottets timma, sedan dock först en ung dam bland härvarande badgåster, på persvasion af någon hög e personlighet ivom societen, förtjust de stumma lyssnarne med en svensk och en norsk solkvisa. hvars så sramsjungna ord och toner länge skola vibrera på minnets strängaspel. Och så vardt thet en ända på den första dagen. — ——