Göteborgsposten – 4 september 1868, sida 2

muselmans fel, men ingen af deras dygder. Deras höflighet är ett täckelse för hatet; deras mod är en mördares dumdristighet. Han fann sig på det hela taget blott dåligt i de förhållanden under hvilka han nu lefde. I Indien hade han styrt ett rike, som var många gånger större än det lilla distrikt hvarest han nu bodde; det hade hvarje år gått millioner genom hans händer och på ett ord af honom hade hela slägtens öden berott. Han ansåg att när han strängt uppfyllde sin pligt, var det äfven billigt att han hårdnackadt stod på sin rätt och han var beständigt invecklad i stridigheter med sina underhafrande. Den nominella inkomst som han årligen skulle ha af sin egendom belöpte sig till 7,000 pund sterl.; men i verkligheten fick han blott 3,000 pund, och när han då undersökte huruledes detta förhöll sig, upptäckte han att penningarne blefvo använda på det mest dåraktiga sätt. Men han var en energisk man och grep snart kraftigt itu med att gifva sakerna ett annat utseende. Det värsta var att det inverkade på hans lynne. Han förargade sig öfver att han ej förmådde utjemna ett mycket styfsianadt folks vanor, fördomar och egendomligheter och beklagade att det beständigt hade sin förutfattade mening om allt samt hela det parlamentariska system, efter hvilket det styrdes, i stället för att regeras efter den indiska prokonsulariska metoden. Sålunda satt han och talade med Gerald — eller rättare till Gerald, till dess klockan blef öfver elfva och vi drogo oss tillbaka till våra rum. ——— ö ö