Göteborgsposten – 4 september 1868, sida 2

Orsaken till Geralds daliga lynne var säkert ett samtal med sir Denis juridiske rådgifvare på stället, af hrilken han förmodligen hade erfarit att egendomen långt ifrån var så god som han trott. — Lir Denis har, tror jag, mottagit tusen pund sterling i guld från Indien och i stället för att använda dem till att betäcka en del af de värsta skulderna, som sir Richard på sin tid gjorde, vill han behålla dem här tills han finner en god egendom som är till salu. Han har ingen tillit till bankerna. Under inflytinde af en cigarr och en grogg hade Gerald anförtrott mig så mycket innan sir Denis kom ned till oss; men då han alluderade på saken fick han en så bestämd och vredgad blick af onkeln, att han straxt upp hörde att tala derom. Sir Denis hade om morgonen varit på ett möte af fredsdomare och hade fatt det aldrasämsta intryck af tillståndet i bela distriktet; missbelåtenheten med det bestående var allmän, och tillochmed den omständigheten att man ej mer spårade någon af de allmänna lagöfrerträdelserna tycktes blott bevisa att hela befolkningen afvaktade ett allmänt uppror. Så hade man resonnerat på mötet. Sir Denis uttalade sig för kraftiga åtgärder; mer svårigheten var att man ej visste hvar eller mot hvem man skulle taga dem. Han var en sträng och rättvis man, men hade blott föga sympati for det folk han nu lefde iblend. — Den eländigaste rajpoot, sade han, har något af en gentleman i sig. Den simplaste hindu har en slags sjelfkänsla; men detta slags folk har alla en hindus eller