Göteborgsposten – 4 september 1868, sida 1

— Det tror jag i sjelfva verket ej; men i alla händolser har jag ej något emot att komma i krig, svarade Gerald, oeh detta hans yttrande förde samtalet in på krig i allmänhet och huru hvar och en af oss närvarande skulle bete oss med döden för ögonen. Efter måltiden gingo vi in i salongen. Miss Fraser satte sig allena i en fönsterfördjupning, sir Denis fördjupade sig i en bundt tidningar; Gerald närmade sig småningom fönsterfördjupningen och på Marys uppmaning tog jag plats vid sidan af henne i en soffa, hvarest hon snart på sitt vanliga älskvärda och okonstlade sätt började tala om gamla dagar i Lough-na-Carra, om min skoltid, mina vänner och särskildt om den olycklige Maurice, hvars öde hvilade så tungt på systern, som nu omsider sålt den lilla gården till hr Mc Turk, Roses ankomst gjorde slut på vår lilla töte a tete. Mary mottog sin väninna med öppna armar; sir Denis blef synnerligen intagen af hennes milda och tilldragande väsen, ja tillochmed vår artige kapten försakade miss Fraser för att göra Rose Prendergast sin kur, och Mabel, hvilken helsat på henne med i ögonen fallande köld, kunde knappt dölja sitt missnöje häröfver. Skymningen började inträda. Mabel Fraser gaf mig ett tecken och jag gick bort till henne i fönsterfördjupningen. Hon gjorde mig en mängd frågor om Rose Prendergast och lät höra en suck af lättnad, då jag slutligen underrättade henne om att Rose skulle lemna landet om ett par dagar.